Publicerad: 2013-01-26
Författare: Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)
Källa: Latâ’if-ul-Ma´ârif, sid. 254-261

al-Bukhârî och Muslim rapporterade från ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) som sade:

“När Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) trädde in i de tio sista dagarna, knöt han sitt höftskynke, var vaken på natten och väckte sin familj.”

Under de tio sista dagarna utförde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) handlingar som han vanligtvis inte brukade göra.

Till dem hör att han var vaken om nätterna. Det är möjligt att han var vaken hela nätterna. Det har rapporterats en hadîth som det finns en svaghet i från ´Â’ishah som sade:

“… var vaken hela natten…”

Till dem hör att han brukade väcka sin familj för att förrätta bönen under de tio sista nätterna. Detta gjorde han inte annars. at-Tabarânî rapporterade från ´Alî som sade:

“Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade väcka sin familj de tio sista nätterna av Ramadhân; alla unga och gamla som klarade av att förrätta bönen.”

Sufyân ath-Thawrî sade:

“Jag tycker om att man flitigt förrättar bönen de tio sista nätterna och att man väcker sina fruar och barn om de klarar av bönen.”

Habîb Abû Muhammads hustru brukade säga till honom:

“Natten har gått. Framför oss har vi en lång väg och lite uppehälle. De rättfärdigas karavaner har åkt före oss och vi är kvar.”

Till dem hör att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) knöt sitt höftskynke. De lärda har olika uppfattningar av det. Den korrekta är att han undvek sina hustrur. På så sätt tolkade Salaf och samfundets Imâmer det. Bland dem var Sufyân ath-Thawrî.

Till dem hör att man skjuter upp på måltiden och äter innan det dagas.

Till dem hör att han brukade bada mellan Maghrib och ´Ishâ’. ´Â’ishah berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) badade mellan de två böneropen. Det vill säga mellan Maghribs bönerop och ´Ishâ’s bönerop.

Till dem hör I´tikâf. al-Bukhârî och Muslim rapporterade från ´Â’ishah som sade:

“Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade göra I´tikâf de tio sista dagarna i Ramadhân till dess att Allâh tog hans liv.”

al-Bukhârî rapporterade från Abû Hurayrah som sade:

“Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade göra I´tikâf tio dagar av varje Ramadhân. Året han dog gjorde han I´tikâf tjugo dagar.”

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gjorde I´tikâf för att uppleva Allmaktens natt. Han sysselsatte sig inte med något annat. Han tänkte inte på något annat. Han tilltalade och tillbad endast sin Herre och påminde sig inte om någon annan än Honom. Han undvek människorna. Han varken blandade sig eller sysselsatte sig med dem. Sålunda sade Imâm Ahmad att det inte är rekommenderat för en person i I´tikâf att blanda sig med människor eller ens att undervisa dem och lära dem Qur’ân-läsning. Det bästa är att vara för sig själv för att tilltala, åkalla och påminna sig om Allâh.

Denna I´tikâf är en föreskriven isolering. Den skall hållas i moskéerna i vilka man förrättar fredagsbönerna och samlingsbönerna. En isolering utan förrättning av fredagsbönen och samlingsbönen är förbjuden. Ibn ´Abbâs blev frågad om mannen som fastar på dagen och förrättar bönen på natten utan att bevittna fredagsbönen och samlingsbönen. Han sade:

“Han är i helvetet.”