Profetens givmildhet var endast för Allâhs skull

publicerad
21.02.2010

Författare: Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)
Källa: Latâ’if-ul-Ma´ârif, sid. 229

Hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) givmildhet var endast för Allâhs skull och för att uppnå Hans välbehag. Han brukade antingen skänka pengar till den fattige eller också till den behövande. Han brukade också skänka till strid för Allâhs sak eller till människor som tenderade till Islâm. Han gav andra företräde framför sig själv, sina hustrur och sina barn. Han gav gåvor som inte ens Kisrâ och Kejsaren kunde göra. Han själv brukade däremot leva som en fattig man. Det kunde gå en eller två månader utan att någon eld tändes i hans hem. Det hände att han knöt fast en sten runt magen utav hunger. En gång kom Fâtimah till honom och klagade över det svåra hushållsarbetet och att hon ville att han skulle ge henne en tjänare som kunde göra det i stället. Då befallde han henne att söka hjälp hos Allâh genom att säga “Subhân Allâh”, “Allâhu Akbar” och “al-Hamdu lillâh” innan läggdags. Han sade till henne: “Jag kan inte ge dig och låta Suffah-folket vara när deras magar viks av hunger.”1

Hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) givmildhet steg mångfaldigt i Ramadhân på samma sätt som hans Herres givmildhet. Allâh skänkte honom de berömvärda egenskaperna som Han älskar och sålunda besatt han dem även innan han blev sänd.

1  al-Bukhârî (596).