Publicerad: 2013-01-26
Författare: Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)
Källa: Latâ’if-ul-Ma´ârif, sid. 226-229

al-Bukhârî och Muslim rapporterade från Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) som sade:

“Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var den givmildaste människan och han var givmildast i Ramadhân då Djibrîl träffade honom och läste Qur’ânen med honom. Djibrîl brukade träffa honom varje natt i Ramadhân för att läsa Qur’ânen med honom. När Djibrîl träffade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) blev han givmildare med godhet än den sända vinden.”1

Imâm Ahmad rapporterade också den med tillägget:

“Han blev inte frågad om något utan att han gav bort det.”

Givmildhet innebär att man skänker något i stora mängder. Allâh (ta´âlâ) beskrivs med givmildhet. at-Tirmidhî rapporterade från Sa´d bin Abî Waqqâs som berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Allâh är givmild och älskar givmildhet och generös och älskar generositet.”2

I den kända rapporteringen från al-Fudhayl bin ´Iyâdh sade han:

“Allâh (ta´âlâ) säger varje natt: “Jag är den Givmilde och från Mig kommer givmildhet och Jag är den Generöse och från Mig kommer generositet.””

Allâh är den givmildaste av de givmilda. Hans givmildhet stiger mångfaldigt under särskilda tider som Ramadhân. Det var i den som Han uppenbarade:

”När Mina tjänare frågar dig om Mig [svara då att] Jag är nära; Jag besvarar den bedjandes bön, när han ber till Mig.”3

Varje natt befriar Allâh människor från Elden. Efter att Allâh (´azza wa djall) hade skänkt Sin profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) de fullkomligaste och ädlaste karaktärerna, blev han även den givmildaste människan. Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Jag har endast blivit sänd för att fullborda de ädla karaktärerna.”

Detta bevisar att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var den absolut givmildaste människan. På samma sätt var han den bäste, kunnigaste, modigaste och fullkomligaste inom samtliga berömvärda egenskaper.

Han var givmild på alla möjliga sätt. Han var givmild med att skänka kunskap och egendom. Han var givmild med att offra sitt liv för Allâh (´azza wa djall) för att låta Hans religion segra och vägleda Hans tjänare. Han gagnade dem på alla möjliga sätt genom att ge mat till den hungrige och tillrättavisa den okunnige och ta sig an deras behov och bördor. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har alltid haft dessa egenskaper. Anas sade:

“Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var den bästa människan, den modigaste människan och den givmildaste människan.”

Likaså rapporterade Muslim från honom att han sade:

“Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) frågades aldrig någonting för islam, utan att han gav bort det. Det kom en man till honom och han gav honom får mellan två berg. Därefter återvände mannen till sitt folk och sade: “Mitt folk! Bli muslimer! Muhammad ger utan att frukta fattigdom.”

Han rapporterade också att Safwân bin Umayyah sade:

“Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gav mig det han gav mig. Det fanns ingen som jag hatade som honom. Men rätt som det var blev han den jag älskade mest.”

Ibn Shihâb sade:

“På Hunayn-dagen gav han honom hundra kameler, därefter hundra igen och därefter hundra igen.”

al-Bukhârî och Muslim rapporterade från Djubayr bin Mut´im som berättade att beduinerna klängde på profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) när han återvände från Hunayn och bad honom fördela byte till dem. Han sade:

“Om jag hade haft lika många kameler som dessa taggträd, skulle jag ha fördelat dem mellan er. Därefter hade ni inte tyckt att jag är snål, lögnare eller feg.”4

al-Bukhârî och Muslim rapporterade också från Djâbir som sade:

“Aldrig blev Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) frågad om något och att han sade: “Nej.” Han sade till mig: “Om vi får pengar från Bahrain skall jag ge dig så här mycket” och visade med båda händerna.”

al-Bukhârî rapporterade från Sahl bin Sa´d som berättade:

“Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) fick ett klädesplagg som han var i behov av och som han tog på sig. Då frågade en man honom om han kunde få det och han gav honom det. Till följd därav började människorna fördöma mannen och sade: “Han var i behov av det och du vet att han inte säger nej om han blir frågad om något.” Då sade mannen: “Jag bad endast om det för att begravas i det.” Det blev han också.”