Profetens förvandling enligt Sûfiyyahs al-Djîlî

Å en sidan säger Allâh (subhânah):

قُلْ إِنَّمَا أَنَا بَشَرٌ مِّثْلُكُمْ يُوحَى إِلَيَّ أَنَّمَا إِلَهُكُمْ إِلَهٌ وَاحِدٌ

Säg: ”Jag är bara en vanlig människa som ni. Genom uppenbarelsen vet jag att er Gud är den Ende Guden.”1

قُلْ مَا كُنتُ بِدْعًا مِّنْ الرُّسُلِ وَمَا أَدْرِي مَا يُفْعَلُ بِي وَلَا بِكُمْ إِنْ أَتَّبِعُ إِلَّا مَا يُوحَى إِلَيَّ

”Säg: ”Jag är inte den förste av sändebuden och jag vet inte vad som skall ske med mig och med er. Jag följer bara det som uppenbaras för mig.”2

Råder det minsta lilla tvivel om detta ljus och denna sanning?

Å andra sidan säger al-Djîlî:

”När jag talar om den fullkomliga människan i mina böcker syftar jag på Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).”3

Han säger:

”Den fullkomliga människan är en pol som hela existensens omloppsbanor snurrar kring. Hon är en sett till antal alltsedan skapelsens begynnelse och hon är ändlös. Hon framgår dock i olika skepnader. Egentligen heter hon Muhammad och Abûl-Qâsim är hennes tillnamn. Men sett till olika skepander har hon andra namn. I varje epok har hon ett namn lämpat för hennes skepnad. Jag träffade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i min lärare Shaykh Sharaf-ud-Dîn Ismâ´îl al-Djabartîs skepnad utan att veta att han var han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Hemligheten ligger i att han klarar av uppenbara sig i alla skepnader… När han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) visade sig i ash-Shiblîs skepnad sade ash-Shiblî till sin elev: ”Jag vittnar att jag är Allâhs sändebud.” Eleven som besatt visioner kände igen honom och sade: ”Jag vittnar att du är Allâhs sändebud.” Detta fördöms inte.”4

”Den fullkomliga människan äger i grund och botten alla gudomliga essenser och egenskaper.”5

Finns det något som helst samband mellan dessa förbannade utlåtanden och det sista sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)? En man med minsta lilla tro i hjärtat dementerar det medan en Sûfî bekräftar det.

118:110

246:9

3al-Insân al-Kâmil (2/48).

4al-Insân al-Kâmil (2/5).

5al-Insân al-Kâmil (2/51).