Publicerad: 2008-01-01
Författare: Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)
Källa: Latâ’if-ul-Ma´ârif, sid. 68-72

Profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) fasta av ´Âshûrâ’’-dagen (dvs. den tionde Muharram) gick igenom fyra stadier.

Det första: Han brukade fasta den i Makkah utan att beordra människorna. al-Bukhârî och Muslim rapporterade från ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) som berättade:

““´Âshûrâ’’ var en dag som Quraysh brukade fasta under den hedniska tiden och det gjorde även profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). När han anlände till al-Madînah, fortsatte han med att fasta den men nu hade han även beordrat människorna att fasta den. Då fastan av Ramadhân hade ålagts, fastade han den i stället för ´Âshûrâ’’-dagen. Den som ville fick fasta den och den som inte ville fick låta bli.”” [1]

Det andra: När han anlände till al-Madînah och såg hur Bokens folk fastade och högaktade den, fastade han den och befallde människorna samma sak. Fastan blev så pass påbjuden, att de till och med fick barnen att fasta. Ty profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tyckte om att vara överens med Bokens folk om det han inte hade blivit förbjuden. al-Bukhârî och Muslim rapporterade från Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) som sade:

““Allâhs sändebud anlände till al-Madînah och fann att judarna fastade ´Âshûrâ’’-dagen. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till dem: ““Vad är detta för dag som ni fastar?”” De sade: “”Detta är en väldig dag. Denna dag räddade Allâh Mûsâ och hans folk och dränkte Farao och hans folk. Mûsâ fastade den som ett tack och nu fastar vi den.”” Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): “”Vi har mer rätt till Mûsâ än vad ni har och vi är närmare honom än vad ni är.”” Till följd därav fastade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) den och beordrade att den skulle fastas.”” [2]

De lärda är oense huruvida ´Âshûrâ’’-dagen var obligatorisk eller starkt rekommenderad att fasta innan åläggandet av Ramadhân. Abû Hanîfahs rättsskola anser att det var obligatoriskt på den tiden. Det är även Imâm Ahmads och Abû Bakr bin al-Athrams uppenbara åsikt. ash-Shâfi´î sade att det var starkt rekommenderat och inte obligatoriskt. Denna åsikt har många av våra kollegor och andra.

Det tredje: Efter att Ramadhân hade blivit obligatorisk att fasta, lät profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bli att befalla sina följeslagare att fasta ´Âshûrâ’’ och lägga en lika stor vikt på den, vilket nämndes i ´Â’ishahs (radhiya Allâhu ´anhâ) hadîth.

Det fjärde: Mot slutet av sitt liv beslöt sig profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att inte fasta den dagen utan att fasta någon dag tillsammans med den för att skilja sig från Bokens folk. Muslim rapporterade att Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

““När Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) fastade ´Âshûrâ’’ och befallde sina följeslagare att göra det, sade de: “”Allâhs sändebud, den dagen högaktas av judarna och de kristna.”” Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ““Nästa år skall vi, om Allâh vill, även fasta den nionde dagen.”” Men Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick bort innan det.”[3]

Till dem som ansåg att man skulle fasta den nionde och tionde [Muharram] var ash-Shâfi´î, Ahmad och Ishâq medan Abû Hanîfah ansåg att man endast fastar den tionde.

[1]  al-Bukhârî (2002) och Muslim (1126).

[2]  al-Bukhârî (2004) och Muslim (1130).

[3]  Muslim (1134).