Profetens felfrihet
Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)
al-Fusûl fî Sîrat-ir-Rasûl, s. 160
Den andra kategorin över unika handlar om domar som var unika för honom till skillnad från hans samfund. Dessa drag kunde även andra profeter dela. Vi kommer att nämna dem enligt Fiqh-kapitlen.
Till detta hör att han var felfri i sina tal och handlingar. Han kunde varken förfela avsiktligt eller oavsiktligt i relation till förkunnandet av Budskapet. Inte heller var det möjligt att han förfelade och godkändes i sitt fel:
وَمَا يَنطِقُ عَنِ الْهَوَى إِنْ هُوَ إِلَّا وَحْيٌ يُوحَى
”Och han talar inte av egen drift – det är endast en uppenbarelse som uppenbaras.”1
Därför säger många lärde att han fällde inga egna omdömen, ty han hade tillgång till Uppenbarelsen. Andra lärde ansåg visserligen att han kunde fälla egna omdömen, men att han inte kunde förfela därom. Åter andra sade att han kunde förfela därom, men inte godkännas därom. Oavsett åsikt var han självklart skyddad mot fel. Han kunde nämligen inte vidhålla fel. Däremot är inga av hans samfunds individer skyddade mot fel – varje individ kan förfela. Skulle samfundet däremot enas om en åsikt, kan den, som sagt, omöjligt vara felaktig.
153:3-4