Profeten Yûsufs räddning från drottningens prövning

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

”Blicken medför kärlek. Därmed inleds ett band mellan hjärtat och den som det tittar på. Därefter stärks det så att det blir till en passion varefter hjärtat faller för personen helt och fullt. Därefter stärks det så att det blir till ett begär som inte släpper taget om hjärtat. Därefter stärks det så att det blir till en förälskelse som är en överdriven kärlek. Därefter stärks det så att det blir till en förförelse som är en kärlek som går in i hjärtat och blandar sig med det. Därefter stärks det så att det blir till ett slaveri. Härmed blir hjärtat till en slav till någon som inte förtjänar det. Allt detta beror på hjärtats övergrepp. Då blir hjärtat till en fånge. Det blir till en fånge efter att ha varit en kung. Det blir fängslat efter att ha varit fritt. Det förtrycks av hjärtat alltmedan hjärtat säger:

”Jag är din scout och ditt sändebud. Det är du som har skickat iväg mig.”

Detta är något som endast tomma hjärtan prövas med; hjärtan som saknar kärlek till och uppriktighet mot Allâh. Ett hjärta måste fästa sig vid någon som är älskad. Den som delar sin kärlek och dyrkan till någon annan än Allâh måste likaså vara slav till någon än Allâh. Allâh (ta´âlâ) sade om Yûsuf den trovärdige (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

وَلَقَدْ هَمَّتْ بِهِ وَهَمَّ بِهَا لَوْلا أَن رَّأَى بُرْهَانَ رَبِّهِ كَذَلِكَ لِنَصْرِفَ عَنْهُ السُّوءَ وَالْفَحْشَاء إِنَّهُ مِنْ عِبَادِنَا الْمُخْلَصِينَ

”Hon hade fattat begär till honom och även han kände begär till henne; om han inte hade sett ett tecken från sin Herre. – Vi ville hålla allt ont och all skamlöshet borta från honom eftersom han var en av Våra sant hängivna tjänare.”1

I och med att kungens hustru var en avgudadyrkare föll hon i synd ehuru hon var gift. Och i och med att Yûsuf (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var hängiven mot Allâh skonades han allt det trots att han var ung, singel, främmande och förslavad.”2

Yûsuf (´alayhis-salâm) sattes på flera prövningar däribland att han hamnade hemma hos kungen och hans hustru. Allâh hade gett honom en skönhet som saknade motstycke. Kungens hustru sattes på prövning av honom. Hon försökte förföra honom, men han vägrade. Han gav inte med sig och sade:

مَعَاذَ اللّهِ إِنَّهُ رَبِّي أَحْسَنَ مَثْوَايَ إِنَّهُ لاَ يُفْلِحُ الظَّالِمُونَ

”Jag söker skydd hos Allâh! Min husbonde har behandlat mig väl och den som begår sådan orätt kommer att råka illa ut!”3

وَلَقَدْ هَمَّتْ بِهِ وَهَمَّ بِهَا لَوْلا أَن رَّأَى بُرْهَانَ رَبِّهِ

”Hon hade fattat begär till honom och även han kände begär till henne; om han inte hade sett ett tecken från sin Herre [kunde han ha gett efter för frestelsen].”

I och med att han såg sin Herres tecken kände han inga begär till henne. Till följd därav skyddade Han honom från henne:

كَذَلِكَ لِنَصْرِفَ عَنْهُ السُّوءَ وَالْفَحْشَاء

”Vi ville hålla allt ont och all skamlöshet borta från honom…”

Vad var anledningen? Jo:

إِنَّهُ مِنْ عِبَادِنَا الْمُخْلَصِينَ

”… eftersom han var en av Våra sant hängivna tjänare.”

Hans kärlek och lydnad var uppriktigt ägnade Allâh (´azza wa djall). Sålunda räddade Allâh honom från den här prövningen. Till sist sade kungens hustru:

أَنَاْ رَاوَدتُّهُ عَن نَّفْسِهِ وَإِنَّهُ لَمِنَ الصَّادِقِينَ ذَلِكَ لِيَعْلَمَ أَنِّي لَمْ أَخُنْهُ بِالْغَيْبِ وَأَنَّ اللّهَ لاَ يَهْدِي كَيْدَ الْخَائِنِينَ

”Det var jag som försökte förföra honom och han har sagt sanningen. Detta för att han skulle få veta att jag inte har bedragit honom bakom hans rygg och att Allâh inte vägleder förrädare som gillrar fällor.”4

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) klarade sig och vann.

112:24

2Ighâthat-ul-Lahfân (1/37-38).

312:23

412:51