Profeten Sulaymâns flygande matta

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (3/250)

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَلِسُلَيْمَانَ الرِّيحَ عَاصِفَةً تَجْرِي بِأَمْرِهِ إِلَى الْأَرْضِ الَّتِي بَارَكْنَا فِيهَا وَكُنَّا بِكُلِّ شَيْءٍ عَالِم

”Och Vi gav stormvinden åt Sulaymân, och den skyndade på hans befallning till landet som Vi har välsignat; Vi har kunskap om allt.”1

Det vill säga att Vi kuvade stormvinden åt Sulaymân.

تَجْرِي بِأَمْرِهِ إِلَى الْأَرْضِ الَّتِي بَارَكْنَا فِيهَا

”… och den skyndade på hans befallning till landet som Vi har välsignat…”

Det vill säga Levanten.

وَكُنَّا بِكُلِّ شَيْءٍ عَالِمِينَ

”Vi har kunskap om allt.”

Han hade en trämatta som han lastade allt behövligt på; hästar, kameler, tält och soldater. Därefter brukade han befalla vinden att bära honom underifrån och transportera honom. Ovanför försågs han med fåglar som skuggade honom till dess att han landade på önskad plats. Väl på plats avlastades hans utrustningar och tjänstefolk.

Ibn Abî Hâtim sade: Det nämns från Sufyân bin ´Uyaynah, från Abû Sinân, från Sa´îd bin Djubayr som sade:

”600.000 stolar radades upp åt Sulaymân. Troende människor fick sitta närmast honom och bakom dem satt troende djinner. Därefter befallde han fåglarna att skugga dem och vinden att bära honom (´alayhis-salâm).”

´Abdullâh bin ´Ubayd bin ´Umayr sade:

”När Sulaymân gav vinden en order samlade den ihop sig som ett berg. Sedan befallde han att hans matta förs fram i skyn. Därefter satte han sig på sin bevingade häst och for upp till sin matta för att sedermera befalla vinden att höja honom över alla höjder under himlen. Utav högaktning och tacksamhet mot Allâh sänkte han sitt huvud under färdens gång och tittade varken åt höger eller åt vänster. Vinden tog honom dithän han ville.”

121:81