Profeten lärde inte ut muntliga avsikter

Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Medan vi satt med profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom en man in och bad. Därefter hälsade han på profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som sade: ”Gå tillbaka och be; du har inte bett.” Det upprepades tre gånger varför mannen sade: ”Jag svär vid Honom som i sanning har skickat dig i form av en profet! Jag kan inte bättre än såhär. Lär mig.” Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till honom: ”Om du ställer dig upp för att be så skall du göra Takbîr. Därefter skall du läsa det du kan av Qur’ânen. Därefter skall du gå ned i Rukû´ till dess att du är lugn däri. Därefter skall du resa dig till dess att du står rakt upp. Därefter skall du gå ned i Sudjûd till dess att du är lugn däri. Därefter skall du sätta dig upp till dess att du är lugn däri. Därefter skall du göra så i hela din bön.”

Det första som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lärde honom efter att han hade ställt sig mot Qiblah var att göra Takbîr. Det var nämligen så han skulle inleda bönen. Det bevisar att avsikten inte skall uttalas innan Takbîr. Avsikten ligger i hjärtat. Det är som sagt en innovation att uttala den. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lärde inte mannen att avse muntligt. I princip är allt som nämns i den här hadîthen antingen en pelare eller också en plikt. Det som inte nämns i den är varken pelare eller plikt.