Profeten från Ismaels ätt

Publicerad: 04.02.2010
Författare: Imâm Shams-ud-Dîn bin Qayyim-il-Djawziyyah (d. 751)
Källa: Hidâyat-ul-Hayârâ, sid. 95-97

Han sade i Tora:

”7 Men HERRENS ängel fann henne vid en vattenkälla i öknen, den källa som ligger vid vägen till Shur. 8 Han sade: “Hagar, Sarajs slavinna, varifrån kommer du och vart går du?” Hon svarade: “Jag är på flykt ifrån min husmor Saraj.” 9 Då sade HERRENS ängel till henne: “Gå tillbaka till din husmor och ödmjuka dig under henne.” 10 HERRENS ängel sade vidare: “Jag skall göra dina efterkommande så talrika att man inte kan räkna dem.” 11 Sedan sade HERRENS ängel till henne: “Se, du är havande och du skall föda en son. Honom skall du kalla Ismael, ty HERREN har hört hur du har lidit. 12 Han skall vara som en vildåsna. Hans hand skall vara mot alla och allas hand mot honom. Och han skall bo mitt emot alla sina bröder.”1

Detta glada budskap förklarar hur hennes sons hand skulle vara över alla andra skapelsers händer och att hans ord skulle bli det högsta. Vem är beskriven med denna egenskap om inte Muhammad bin ´Abdillâh (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)? Dessutom står det i den första Moseboken:

””12 Men Gud sade till Abraham: “Tag inte illa vid dig för pojkens och din slavinnas skull. Lyd Sara i allt hon säger till dig, ty det är genom Isak som du skall få din avkomma. 13 Men också slavinnans son skall jag göra till ett väldigt folk, eftersom han är din avkomling.”2

Detta glada budskap berör en person från hans avkomma som skulle få ett väldigt folk. Detta är ingen annan än Muhammad bin ´Abdillâh (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som är en äkta ättling till Ismâ´îl och som fick ett väldigt folk.

Den som funderar över detta glada budskap blir övertygad om att den avsedde är Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Ismâ´îls hand har aldrig varit över Ishâqs hand. Faktum är att han var underkuvad Ishâq. Hur skall det inte vara så när profetskapet och kungadömet låg i Ishâqs två söners händer: Isrâ’îl (Israel) och ´Îsuwa (Jeshua)?

Därefter sändes Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och profetskapet hade nu överförts till Ismâ´îls avkomma. Samfunden kom honom nära och kungarna underkastade sig honom. Kalifatet skulle kvarbli inom hans avkomma och där skall det förbli till Domedagen. Nu hade samtliga samfund underkuvat sig dem.

Likaså står det i den första Moseboken:

””15Och Gud sade till Abraham: “Din hustru Saraj skall du inte mer kalla Saraj, utan hennes namn skall vara Sara.* 16 Jag skall välsigna henne och ge dig en son också med henne. Jag skall välsigna henne så att folkslag och kungar över folk skall komma från henne.” 17 Då föll Abraham ner på sitt ansikte, men han log* och sade för sig själv: “Skulle det födas barn åt en man som är hundra år? Och skulle Sara föda barn, hon som är nittio år?” 18 Och Abraham sade till Gud: “Låt bara Ismael få leva inför dig!” 19 Men Gud sade: “Nej, din hustru Sara skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Isak. Jag skall upprätta mitt förbund med honom, som ett evigt förbund med hans avkomma efter honom.  20 Men också ifråga om Ismael har jag hört din bön. Jag skall välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom mycket. Han skall bli fader till tolv hövdingar, och jag skall göra honom till ett stort folk.””3

Det hela syftar på hans avkomma. Det är hans avkomma som Allâh hade förökat mycket och gjort till hövdingar och ett stort folk. Ingen annan än Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) besatt dessa kännetecken från Ismâ´îls ätt. Hans samfund fyllde världens hörn och överväldigade Ishâqs avkomma med längder.

1Första Moseboken 16:7-12

2Första Moseboken 21:12-13

3Första Moseboken 17:15-20