Poängen ligger i den direkta kontakten med underlaget

al-Bukhârî sade:

18 – Bön på taket, predikstolen och brädor

al-Hasan ansåg det vara harmlöst att be på is och bro ehuru urin flöt under den, ovanpå den eller framför den så länge det fanns något mellan dem.

Abû Hurayrah stod på taket när han bad efter imamen.

Ibn ´Umar bad på snö.

FÖRKLARING

Alla dessa rapporteringar bevisar klart och tydligt att bönen är giltig så länge man inte har en direkt kontakt med orenheter. Den är inte ens föraktfull, vilket har sagts. Om en person lägger en bönematta på en oren mark och ber, så är ingen skada skedd. Ty det som han har direkt kontakt med är rent. Den bönen är som sagt inte ens föraktfull kontra dem som säger att den är det eftersom den ligger på något som är ogiltigt att direkt ha kontakt med och be på. Men han själv rör inte vid det som är ogiltigt att ha direkt kontakt med och be på.