Påhittade dygder

Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah (d. 728)

Madjmû´-ul-Fatâwâ (11/579)

När Ahl-ul-Hadîth, asketer, lärde, Sûfiyyah och andra skriver i ämnet, tar många av dem med allt möjligt som har nämnts i sakfrågan, precis som det ofta rör sig om böcker kring vissa månaders, handlingars och individers dygder. Det kan röra sig om dygden i fastan i Radjab och andra månader, böner på söndagar, måndagar och tisdagar, böner den första fredagen i Radjab, böner den första Radjab och böner halva Sha´bân, nattlig dyrkan nätterna till ´Îd-dagarna och böner på ´Âshûrâ’-dagen. Enligt alla lärde inom Hadîth är sådant bara lögn. Det bästa som har rapporterats kring fastan i Radjab är Ibn Mâdjahs hadîth:

”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjöd fasta i Radjab.”1

Det har autentiserats att ´Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ´anh) brukade slå folk på händerna för att bryta fastan i Radjab och säga:

”Likna inte den vid Ramadhân.”2

Även andra bland Salaf och imamerna föraktade att Radjab ägnas åt särskild fasta.

1Ibn Mâdjah (1770). Mycket svag enligt al-Albânî i ”Dha´îf Ibn Mâdjah” (339).

2Ibn Abî Shaybah (3/102).