På det fullkomligaste språket

´Allâmah ´Abdur-Rahmân bin Nâsir as-Sa´dî (d. 1376)

Taysîr-ul-Karîm, sid. 744

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

كِتَابٌ فُصِّلَتْ آيَاتُهُ قُرْآنًا عَرَبِيًّا لِّقَوْمٍ يَعْلَمُونَ

“En Skrift vars budskap är avfattat i en fast och klar förkunnelse på arabiskt språk till nytta för de insiktsfulla.”1

Allâh (´azza wa djall) hyllade Skriften genom att konstatera att den är fullständigt klar och tydlig och sade:

كِتَابٌ فُصِّلَتْ آيَاتُهُ

En Skrift vars budskap är avfattat i en fast och klar förkunnelse…”

Allt däri är definiterat, vilket fordrar att klarifikationen är fullkomlig och att skillnaden mellan allting och alla realiteter är ett faktum.

قُرْآنًا عَرَبِيًّا

… på arabiskt språk…”

Det vill säga på det vältaliga språk som är det mest fulländade språket som finns. Dess budskap är avfattat i en fast och klar förkunnelse och den har låtits vara på arabiska.

لِّقَوْمٍ يَعْلَمُونَ

… till nytta för de insiktsfulla.”

Nämligen för att Skriftens betydelse ska klargöras för dem liksom dess formuleringar har klargjorts för dem, och för att vägledningen ska skiljas från villfarelsen och orienteringen från vilseledningen. Vad ignoranterna som bara blir vilsnare och blindare av den beträffar, kommer de inte på tal på grund av deras okunnighet:

إِنَّ الَّذِينَ كَفَرُواْ سَوَاءٌ عَلَيْهِمْ أَأَنذَرْتَهُمْ أَمْ لَمْ تُنذِرْهُمْ لاَ يُؤْمِنُونَ

“MEN FÖR de otrogna är det likgiltigt om du varnar dem eller inte – de vill inte tro.”2

141:3

22:6