Översatt islam till omvärlden

Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah (d. 728)

al-Djawâb as-Sahîh (1/306)

Det är inte obligatoriskt för alla muslimer att förstå varenda vers i Qur’ânen. Vad som däremot är obligatoriskt för en muslim är att veta vad Allâh har påbjudit och förbjudit honom, oavsett tillvägagångssätt. Det är något alla folkslag klarar av att göra. Därför ser vi hur alla sorters folkslag har konverterat till islam; perser, turkar, indier, slaver, berber och andra. Vissa av dem kunde arabiska medan andra lärde sig Allâhs plikter via översättning. Det är som sagt tillåtet att översätta Qur’ânen, frånsett då i bön, och det är tillåtet att förklara den, vilket de lärde är enade om. Vad de däremot är oeniga om är huruvida det är tillåtet att recitera Qur’ânen, som exempelvis i bön, på ett annat språk än arabiska. De flesta lärde tillåter inte det. Alltså räcker det för en utlänning att läsa surorna ”al-Fâtihah” och två till på arabiska. Detsamma gäller Tashahhud och annan påbjuden erinran. Det är mycket enklare än de flesta plikterna. Varför skulle det då vara omöjligt att Allâh (ta´âlâ) påbjuder människorna något sådant?

Vad gäller sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) påbud av bön, allmosa, fasta, vallfärd, sanningsenlighet, tillförlitlighet och bevarade släktband samt hans förbud mot avguderi, oanständigheter, orättvisa och annat, så kan alla lära sig dem via andra, antingen på arabiska eller också på andra språk. Den kunskapen beror nämligen inte på arabiskan.