Ovanför skapelsen och framför den bedjande

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَلِلّهِ الْمَشْرِقُ وَالْمَغْرِبُ فَأَيْنَمَا تُوَلُّواْ فَثَمَّ وَجْهُ اللّهِ إِنَّ اللّهَ وَاسِعٌ عَلِيمٌ

Öst och väst tillhör Allâh och vart ni än vänder er [finner ni] Allâhs ansikte. Allâh når överallt och Han vet allt.”1

Om versen hade kunnat betyda såväl Allâhs ansikte som Allâhs böneriktning, så hade Allâhs givmilda ansikte haft företräde. Detta därför att den bedjandes mål är att vända sig mot Herren. Alltså är det passande att Han berättar att vilket håll du än ber mot, så är du vänd mot din Herre. Oavsett håll, så finns det inget som förhindrar dig från att vara vänd mot din Herre. Den versen lever verkligen upp till sitt syfte:

وَلِلّهِ الْمَشْرِقُ وَالْمَغْرِبُ فَأَيْنَمَا تُوَلُّواْ فَثَمَّ وَجْهُ اللّهِ إِنَّ اللّهَ وَاسِعٌ عَلِيمٌ

Öst och väst tillhör Allâh och vart ni än vänder er [finner ni] Allâhs ansikte. Allâh når överallt och Han vet allt.”

Han berättar att allting är Hans egendom.

Det är välkänt via intellektet och föreskriften att Allâh är ovanför skapelsen, omfattar alla Sina skapelser och är över dem på alla sätt och vis. Den som vänder sig mot ett håll står verkligen vänd mot sin Herre. Allâh (ta´âlâ) är framför den bedjande oavsett hans böneriktning. Samtidigt är Han ovanför Sin tron. Ingen skall få för sig att de båda sakfrågorna är paradoxala; de är faktiskt överensstämmande. Således ansåg de flesta som bekräftar Allâhs egenskaper att den ovanstående versen är egenskapsrelaterad samtidigt som de sade att Allâh är ovanför Sina himlar.

12:115