Otro fordrar inte Takfîr, innovation fordrar inte Tabdî´

Du skall veta att bara för att en person gör en innovation betyder det inte att han är en innovatör. Han kan praktisera innovationer utan att vara en innovatör. Det ena fordrar alltså inte det andra. Innovation fordrar inte att personen är en innovatör. Otro fordrar inte att en personen är otrogen. Synd fordrar inte att personen är en syndare. En person kan falla i en synd utan att kallas för syndare. Han kan falla i en innovation utan att kallas för innovatör. Han kan falla i otro utan att kallas för otrogen. Det beror på att villkoret för att dessa namn skall tillämpas på respektive utövare är att han har fått reda på sanningen.

Om personen får reda på att han praktiserar en innovation och vänder bevisen, som de lärda har förkunnat och klargjort för honom, ryggen, blir han en innovatör.

Detsamma gäller den trotsiga synden. Bara för att en person gör en stor synd betyder det inte att han är en trotsig syndare. En trotsig syndare, Fâsiq, är personen som gör en stor synd. Han är inte det om han syndar små synder. Han anses inte heller vara en trotsig syndare förrän han har fått reda på sanningen och ignorerat den.

Detsamma gäller otron. En person kanske gör något som är avguderi eller otro. Han kallas dock varken för avgudadyrkare eller otrogen förrän han har fått reda på sanningen.

Denna princip är viktig. De lärda har klargjort den på flera ställen. Hur får man reda på sanningen då? Det är en annan fråga.