Otänkbart att de tyckte så

Ibn-ul-Qayyim har två åsikter. Åsikten som man får gå på är den han detaljerar i ”al-Wâbil as-Sayyib”, nämligen att det finns två eldar. En eld är för de otrogna. En annan eld straffas muslimska syndare i. Den första elden kommer inte att upphöra. Det är den andra elden som kommer att upphöra. Det som nämns i hans och i hans lärare Ibn Taymiyyahs böcker där det till synes oinskränkt tyder på att elden kommer att upphöra, skall förstås som de muslimska syndarnas eld. Ty de kommer att räddas en dag. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som säger att det inte finns en sann gud utom Allâh kommer att gagnas av det en dag i sitt liv.”

Det är så en muslim skall förstå frågan. Annars motstrider det Qur’ânen och Sunnah att anse att helvetet kommer att upphöra helt och hållet, vilket förklarades av Imâm as-San´ânî i ”Raf´-ul-Astâr”. Detta gäller i synnerhet med tanke på att jag har skrivit till den ett förord som är cirka 50 sidor. Däri fastställer jag as-Sanâ´nîs åsikt om att åsikten som säger att de otrognas eld kommer att upphöra motstrider Qur’ânen och Sunnah. Man kan inte tänka sig att Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah och hans elev Ibn Qayyim-il-Djawziyyah skulle falla i en så klar avvikelse. Därför skall man förstå elden som de säger skall upphöra som elden som muslimska syndare kommer att hamna i och inte de otrognas eld.