Osunt inre, sunt yttre och tvärtom

Imâm Muslim bin al-Hadjdjâdj an-Naysâbûrî (d. 261)

al-Musnad as-Sahîh (112)

112 – Qutaybah bin Sa´îd berättade för oss: Ya´qûb berättade för oss, från Abû Hâzim, från Sahl bin Sa´d as-Sâ´idî som sade:

I samband med att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och avgudadyrkarna hamnade i strid med varandra, drog sig Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till sin militärförläggning och avgudadyrkarna till sin militärförläggning. Det fanns en man bland Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare som inte råkade på någon av dem utan att han följde efter honom och högg ned honon med sitt svärd. Det sades: ”Ingen av oss har belönats idag som så-och-så.” Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Han är förvisso i Elden.” En man bland människorna sade: ”Jag är hans vän.” Han gick ut med honom, stannade där han han stannade och skyndade där han skyndade. Han sade: ”Mannen blev svårt skadad och påskyndade sin död genom att spetsa sig själv med sitt svärd så att det trängde genom hans bröst.” Mannen gick till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och sade: ”Jag vittnar att du är Allâhs sändebud.” Han sade: ”Hur kommer det sig?” Han sade: ”När du sade tidigare att den där mannen är i Elden, blev människorna berörda varvid jag sade: ”Låt mig se efter honom.” Jag följde efter honom varvid han blev svårt skadad och påskyndade sin död genom att spetsa sig själv med sitt svärd så att det trängde genom hans bröst.” Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”En man kan tyckas göra det paradisets invånare gör och ändå tillhöra Eldens invånare, och en man kan tyckas göra det Eldens invånare gör och ändå tillhöra paradisets invånare.”1

1al-Bukhârî (2898).