Orsakerna bakom idoldyrkan och kallarens första skyldighet

Fråga: Den senaste tiden är det många som gör Tawâf runt gravar och söker närhet till fromma och rättfärdiga människor genom att tillbe dem, be dem att uppfylla deras behov och Tawassul via dem. Vad beror det på? Vilken skyldighet har de lärda och reformatorerna för att rätta till dessa läror?

Svar: Det finns många orsaker. Förmodligen är den utspridda okunnigheten den viktigaste orsaken. Kunskapen har gått förlorad. De lärda är inte tillräckligt aktiva för att kalla till ren Tawhîd. En annan orsak är att människorna endast följer sina företrädare blint.

Närhet till fromma och rättfärdiga människor via gravbesök, Tawâf runt deras gravar och annat började på Nûhs (´alayhis-salâm) tid. Det fanns rättfärdiga människor på Nûhs tid. När de dog intalade Satan deras folk att resa statyer på deras samlingsplatser. Dessa statyer föreställde de fromma männen och de fick deras namn. De gjorde som han ville. De dyrkade dock inte dem än. Först när de hade dött och kunskapen hade glömts bort började de dyrkas vid sidan av Allâh. De hette Wadd, Yaghûth, Ya´ûq, Suwâ´ och Nasr. Så var läget till dess att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom med budskapet. Han kallade människorna till att uppriktigt enbart dyrka Allâh och inte sätta någon idol vid Hans sida. Idolerna avlägsnades och människorna gick in i islam i stora mängder.

Avguderiet är ett gammal företeelse. Den har funnits bland människorna alltsedan Nûhs (´alayhis-salâm) tid. Varje gång kunskapen glöms bort och de lärda försvagas börjar vissa människor söka närhet till fromma och rättfärdiga människor. De besöker deras gravar och gör Tawâf runt dem. De tillber dem vid sidan av Allâh, ber dem utföra deras behov och gör Tawassul via dem – och skydd sökes hos Allâh.

Angående de lärdas skyldighet, måste de kalla människorna till att enbart dyrka Allâh. De skall göra så mjukt och vänligt så att människorna accepterar deras ord. Så gjorde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Allâh (subhânah) sade:

فَبِمَا رَحْمَةٍ مِّنَ اللّهِ لِنتَ لَهُمْ وَلَوْ كُنتَ فَظًّا غَلِيظَ الْقَلْبِ لاَنفَضُّواْ مِنْ حَوْلِكَ

”I Sin barmhärtighet lät Allâh dig visa dem mildhet; om du hade varit sträng och hård och tillslutit ditt hjärta [för dem], skulle de helt säkert ha dragit sig ifrån dig.”1

Den bästa vägledningen är Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vägledning. De måste förklara för dem att handlingen är avguderi. Det är inte tillåtet för en muslim att sätta någon vid Allâhs sida utan hänsyn till om denne är en sänd profet, nära ängel, from person eller någon annan.

Vi vet att dessa läror är utspridda i många islamiska länder. De fanns även i Saudiarabien innan Shaykh Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) kom. Människorna satte andra vid Allâhs (´azza wa djall) sida. De dyrkade idoler i Nadjd och på andra platser. I Riyâdh fanns Zayd bin al-Khattâbs, ´Umar bin al-Khattâbs bror, grav med tanke på att han stupade i slaget vid Yamâmah. Människorna gjorde Tawâf runt hans grav. De tillbad honom vid sidan av Allâh. Shaykh Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb sade till dem:

”Allâh är bättre än Zayd. Tillbe Allâh i stället.”

Han kallade dem till att enbart dyrka Allâh och förkasta avguderiet. Han kallade på dem fint och mjukt. Många av dem besvarade hans kall. När de blev starka med hjälp av Muhammad bin Su´ûds bistånd till Shaykh Muhammad bin ´Abdil-Wahhâbs kall rev de graven och lov och pris tillkommer Allâh. Därpå försvann spåren av avguderiet i resten av landet. Härmed lever vi i Tawhîds lycksalighet. Det är samtliga muslimska lärdas skyldighet i alla länder. De måste kalla människorna till att enbart dyrka Allâh och inte sätta någon vid Hans sida.

13:159