Onödig möda

´Allâmah Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalî

al-Wasâyâ al-Manhadjiyyah, sid. 73-74

Vi vill ha män som ´Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ´anh) som inte lade någon vikt vid sina handlingar, sin kamp och sina erövringar. Han ville bara förskonas från allt det. Det är sådana män vi vill ha, inte människor som hungrar efter ledarskap. Den inställningen har dödat oss och rivit sönder samfundet. Det var redan uppdelat i fyra rättsskolor plus alla dogmatiska uppdelningar med Khawâridj, Râfidhah, Murdji’ah, Mu´tazilah, Sûfiyyah… Vad är orsaken? Är de allesammans ute efter vägledningen?

De fyra imamerna (radhiya Allâhu ´anhum) har ingenting att göra med dem som har grundat dessa sekter. De fyra imamerna kallade inte till blind efterapning och fanatism; de bekämpade blind efterapning och fanatism. De visste att blind efterapning skulle splittra samfundet. Refererar du till deras ord finner du att de hörde till dem som bekämpade denna blinda efterapning å det strängaste. Dessförinnan kallade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), följeslagarna och efterföljarna till Qur’ânen och Sunnah. Ty samfundet kan bara enas via Qur’ânen och Sunnah. Om vi hämtar hela världens rättsskolor, verk, böcker, reformatorer, tänkare och politiker, kommer muslimerna fortfarande inte att enas. Muslimer enas först när deras hjärtan enas om en och samma dogm, en och samma metodik, en och samma utgångspunkt. Hjärtan ska enas innan kropparna. Ingen annan nedlagd möda gagnar. Det enda som gagnar är enighet kring Qur’ânen och Sunnah. Därifrån kommer påbud om att vidhålla Qur’ânen och inträda i islam till fullo. Ingen ska skjuta på att följa den raka vägen:

وَأَنَّ هَذَا صِرَاطِي مُسْتَقِيمًا فَاتَّبِعُوهُ وَلاَ تَتَّبِعُواْ السُّبُلَ فَتَفَرَّقَ بِكُمْ عَن سَبِيلِهِ ذَلِكُمْ وَصَّاكُم بِهِ لَعَلَّكُمْ تَتَّقُونَ

Detta är Min raka; följ den och följ inte vägar; annars kan ni förlora Hans väg ur sikte!” Detta är vad Han befaller er så att ni fruktar ni Honom.”1

16:153