Om vi hade varit extrema

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Silsilat-ul-Hudâ wan-Nûr (888)

Om vi hade töjt på Takfîrs gränser och varit extrema, skulle vi beskyllt den muslimska allmänheten för otro. Hur kommer det sig? Därför att många av dem dementerar Allâhs (subhânahu wa ta´âlâ) höghet:

سبحان ربي الأعلى

Fri är min Herre, den Högste, från brister.”1

الرَّحْمَنُ عَلَى الْعَرْشِ اسْتَوَى

Den Nåderike har rest Sig över tronen.”2

Och inte nog med det; många av dem säger därtill att Allâh är överallt. Med andra ord stödjer de extrema Sûfiyyahs, det vill säga panteisternas, dogm om att Skaparen och skapelsen är en enda sak. Deras storman sade:

Allâh är som vattnet i snön.”

Kan man separera vattnet från snön? Nej. De är blandade. Så ser de på Allâh (subhânahu wa ta´âlâ). Om vi hade beskyllt folk för otro för varje villfarelse, skulle vi beskyllt den muslimska allmänheten för otro. Ty de säger som omnämnt. Du kan höra en muslim säga att Allâh är överallt. Är Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) i dass, avlopp, hundmunnar eller grismunnar? Så säger ju dessa muslimer till följd av sin okunnighet och ignorans om sin religion. Säger vi att de är otrogna? Nej. Alltså är det inte tillåtet att dra alla över en kam eller ens en individ när man beskyller någon för otro förrän de två omnämnda villkoren uppfylls. Vi ska höra att personen själv uttalar sig otroget. Vi får inte nöja oss med vad hans folkslag, sekt eller inriktning säger.

1Ahmad, Abû Dâwûd, Ibn Mâdjah, ad-Dâraqutnî, at-Tahâwî, al-Bazzâr och at-Tabarânî i ”al-Mu´djam al-Kabîr” via sju följeslagare.

220:5