Om inte ett berg klarar av att se Allâh…

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

لَن تَرَانِي وَلَكِنِ انظُرْ إِلَى الْجَبَلِ فَإِنِ اسْتَقَرَّ مَكَانَهُ فَسَوْفَ تَرَانِي

”Du skall inte se Mig; men se på berget – om det står kvar stadigt där det står, skall du få se Mig.”1

Det vill säga att du klarar inte av att se Mig nu. Allâh (tabârak wa ta´âlâ) har skapat människorna i detta liv på så sätt att de inte klarar av att se Allâh. Det bevisar dock inte att de inte skall se Honom i paradiset. Det finns ju flera bevis i Qur’ânen och Sunnah som påpekar att paradisets befolkning kommer att se sin Herre (tabârak wa ta´âlâ) och njuta av beskådningen av Hans ädla ansikte. Då har Allâh gett dem en fullkomlig natur med vilken de förmår att beskåda Honom (ta´âlâ). Därför förknippade Allâh beskådningen i versen med bergets stadga. Han sade för att övertyga Mûsâ om att Han inte kommer att besvara hans förfrågan:

وَلَكِنِ انظُرْ إِلَى الْجَبَلِ فَإِنِ اسْتَقَرَّ مَكَانَهُ فَسَوْفَ تَرَانِي

”… men se på berget – om det står kvar stadigt där det står, skall du få se Mig.”

Det vill säga om det står kvar stadigt efter att Allâh har visat Sig för det:

فَلَمَّا تَجَلَّى رَبُّهُ لِلْجَبَلِ جَعَلَهُ دَكًّا وَخَرَّ موسَى صَعِقًا

”Och då hans Herre visade Sig för berget krossades det till en grushög och Mûsâ föll medvetslös till marken.”2

Ett stabilt och väldigt berg blev till en grushög på grund av beskådningen av Allâh. Det kunde alltså inte förbli.

وَخَرَّ موسَى صَعِقًا

”… och Mûsâ föll medvetslös till marken.”

Efter att ha sett vad som hade hänt. Då insåg han att om inte ett berg klarade av att se Allâh, så hade han än mindre möjlighet att göra det. Således bad han Allâh om förlåtelse för sin fråga som inte var passande i just den situationen.

17:143

27:143