Om det ändå vore Qur’ânen som din fina röst läste

Ibn ´Adî sade:

”Zâdhân ångrade sig via Ibn Mas´ûd.”

Abû Hâshîm ar-Rummânî berättade att Zâdhân sade:

”Jag var ung, hade en vacker röst och var duktig på att spela trummor. En gång när jag var med mina vänner drack vi vin medan jag sjöng för dem. Ibn Mas´ûd gick förbi och kom in. Han slog sönder tunnan och knäckte trumman. Därefter sade han: ”Pojke! Om det ändå vore Qur’ânen som din fina röst läste!” Han gick iväg. Jag frågade mina vänner: ”Vem var det?” De sade: ”Det var Ibn Mas´ûd.” Ångern tog plats i mig. Jag började springa gråtandes och tog tag i hans kläder. Han vände sig om, kramade om mig och började gråta. Sedan sade han: ”Välkommen, du som älskas av Allâh. Sitt ned.” Därefter gick han in och bjöd mig på dadlar.”