Om blickar leder till utlösning

Upprepade blickar har tre olika tillstånd:

1 – Att utlösningen inte har något samband med blickarna. I detta fall anses fastan inte ha brutits. Detta råder det inga meningsskiljaktigheter om.

2 – Att utlösningen har samband med blickarna. I detta fal bryts fastan. Denna åsikt har vår Imâm (Ahmad), ´Atâ’, al-Hasan al-Basrî, Mâlik och al-Hasan bin Sâlih.

Djâbir bin Zayd, ath-Thawrî, Abû Hanîfah, ash-Shâfi´î och Ibn-ul-Mundhir sade att det inte bryter fastan, ty det rör sig om en utsöndring som inte har något med förspel och smekningar att göra. I stället liknar det mer utlösning via dagdrömmar.

Vi – Hanâbilah – anser att det är en handling som består av njutning och som går att undvika. Sålunda bryter den fastan, precis som om man skulle få utlösning via vidrörning. Dagdrömmar är något man inte kan undvika tvärtemot upprepade blickar.

3 – Att det kommer ut en försats i samband med de upprepade blickarna. Ahmads uppenbara åsikt tyder på att fastan inte är bruten, ty det finns inget bevis som tyder på det, samt att det inte kan jämföras med utlösning av sädesceller eftersom de skiljer sig åt i olika domar. På
så sätt förblir det i sin grund.

Skulle man däremot titta och sedan vända bort blicken, anses fastan inte vara bruten. Detta gäller oavsett om man får utlösning eller inte. Å andra sidan sade Mâlik:

”Om en person får utlösning, anses hans fasta har brutits. Det beror på att han fick utlösning via blickar, som kan liknas vid upprepade sådana.”

Vi säger att den första blicken är oundviklig. Fastan bryts inte av det som blicken leder till. Ett annat exempel på det är dagdrömmar.