Om Allâh vill dig väl

Imâm Shams-ud-Dîn bin Qayyim-il-Djawziyyah (d. 751)

al-Wâbil as-Sayyib, sid. 10-12

Alla vetare är enade om att framgång handlar om att Allâh inte lämnar dig åt ditt öde och att svek handlar om att Allâh lämnar dig åt ditt öde.

Om Allâh vill en person väl låter Han honom uppleva undergivenhet och ödmjukhet, söka sig ständigt till Honom, behöva Honom, se sina egna brister, okunskaper, orättvisor, förtryck och inse sin Herres gåvor, favörer, nåd, existens, rikedom och pris.

En vetare färdas till Allâh (ta´âlâ) med hjälp av dessa två fenomen. Han kommer ingenvart utan dem. Förlorar han en blir han som en fågel utan en vinge. Shaykh-ul-Islâm sade:

Vetaren färdas till Allâh mellan beskådning av gåvor och kunskap om ens bristfälliga jag och handling.”

Det är betydelsen av den ledande bönen om förlåtelse:

اللهُمَّ أَنْتَ رَبِّي لا إِلهَ إِلاَّ أَنْتَ خَلَقْتَنِي وَأَنَا عَبْدُكَ وَأَنا عَلَى عَهْدِكَ وَوَعْدِكَ مَا اسْتَطَعْتُ أَعُوذُ بِكَ مِنْ شَرِّ مَا صَنَعْتُ أَبوءُ لَكَ بِنِعْمَتِك عَلَيَّ وأَبوءُ بِذَنْبِي فاغْفِرْ لي فإِنَّه لاَ يغْفِرُ الذُّنُوبَ إِلاَّ أَنْتَ

”Allâh! Du är min Herre. Det finns ingen sann gud utom Du. Du har skapat mig och jag är Din tjänare. Jag uppfyller min pakt med Dig och mitt löfte till Dig så gott jag kan. Jag söker skydd hos Dig från ondskan som jag har gjort. Jag erkänner den favör som Du har gett mig. Jag erkänner min synd, så förlåt mig. Det finns ingen annan än Du som förlåter synder.”1

I profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord ”Jag erkänner den favör som Du har gett mig. Jag erkänner min synd, så förlåt mig” kombineras beskådning av gåvor och kunskap om ens bristfälliga jag och handling. Beskådning av gåvor medför kärlek, prisning och tacksamhet till Skänkaren, medan kunskap om ens bristfälliga jag och handling medför undergivenhet, ödmjukhet, behov, ständig ånger och att man ser sig själv som pank.

1al-Bukhârî (6323).