Fråga: Om man inte ställs inför rätta för ett misstag, fordrar det väl att man också ursäktas för sin okunnighet över lag?

Svar: Ja. Det fordrar att man likaså ursäktas för okunnighet. Det finns inga tvetydigheter om att man ursäktas för okunnighet.

Men om han slarvar med inlärningen, vilket dessvärre många faller i, ursäktas han dock inte. Han är ålagd att lära sig. Exempelvis vallfärdade vissa människor 1410. Under vallfärden gjorde de fel. När frågar de om det? Idag, sju år efteråt. Det är en försumlighet. När en människa tvivlar på något, åläggs hon att fråga om det direkt utan att skjuta upp på det. Om han skjuter upp på det, finns det en risk att vi inte ursäktar honom för hans okunnighet eftersom han är försumlig. Det är obligatoriskt att fråga och forska.

Det finns vissa människor som faller i förbud. När de blir påminda om att det är förbjudet, läser de följande vers och tillämpar den på ett annat sätt än det som Allâh avsåg:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ لاَ تَسْأَلُواْ عَنْ أَشْيَاء إِن تُبْدَ لَكُمْ تَسُؤْكُمْ

”Troende! Fråga inte om saker som, om de förklarades för er, kan leda till att [ytterligare] bördor läggs på er.”1

Om bröderna säger till honom att en viss sak är förbjuden, ber han dem vara tysta. När de ber honom fråga, vägrar han och argumenterar med:

لاَ تَسْأَلُواْ عَنْ أَشْيَاء إِن تُبْدَ لَكُمْ تَسُؤْكُمْ

”Fråga inte om saker som, om de förklarades för er, kan leda till att [ytterligare] bördor läggs på er.”2

Denne ursäktas inte heller för okunnigheten. Om man råkar på ett tvivel är det obligatoriskt att fråga och gå efter det korrekta. Men om det är så att han aldrig har funderat på en viss sak och inte heller blivit tillsagd om det, anses han vara ursäktad. Det finns många bevis för det i Qur’ânen. Exempel på dem är Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَمَا كَانَ رَبُّكَ مُهْلِكَ الْقُرَى حَتَّى يَبْعَثَ فِي أُمِّهَا رَسُولًا يَتْلُو عَلَيْهِمْ آيَاتِنَا وَمَا كُنَّا مُهْلِكِي الْقُرَى إِلَّا وَأَهْلُهَا ظَالِمُونَ

”Men din Herre förgör inte städer som inget sändebud ännu kommit till för att framföra Våra budskap. Och Vi låter inte städer gå under där invånarna inte begår [djupt] orättfärdiga handlingar.”3

وَمَا كَانَ اللّهُ لِيُضِلَّ قَوْمًا بَعْدَ إِذْ هَدَاهُمْ حَتَّى يُبَيِّنَ لَهُم مَّا يَتَّقُونَ

”Allâh låter inte de människor som Han har kallat [till trons väg] gå vilse, förrän Han har klargjort för dem vad de bör avhålla sig från.”4

رُّسُلاً مُّبَشِّرِينَ وَمُنذِرِينَ لِئَلاَّ يَكُونَ لِلنَّاسِ عَلَى اللّهِ حُجَّةٌ بَعْدَ الرُّسُلِ

”Sändebud som förde med sig ett glatt budskap om hopp och varnande ord, för att människorna, efter [att ha hört] sändebuden, inte skall kunna skylla på [okunnighet] inför Allâh.”5

Det finns många texter kring detta. Allt handlar dock om huruvida människan ursäktas för denna okunnighet eller inte. Det finns en risk att han inte ursäktas för att han slarvade med att fråga.