Öknen och ödemarken skall jubla

Imâm Shams-ud-Dîn bin Qayyim-il-Djawziyyah (d. 751)

Hidâyat-ul-Hayârâ, sid. 130

I Jesaja står det om Makkah – må Allâh ära staden:

1Öknen och ödemarken skall jubla,

det förtorkade landet glädjas och blomma.

Som en äng med liljor 2skall öknen blomma,

den skall glädjas och fröjda sig.

Libanons glans skall skänkas den,

Karmels och Sharons härlighet,

och folket får skåda Herrens glans,

vår Guds härlighet.1

Det vill säga Levanten och Jerusalem. De gåvor som de brukade få i form av uppenbarelser för profeterna skulle sedermera öknen och ödemarken få i skepnad av profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och vallfärden. Därefter står det:

Vatten bryter fram i öknen,

bäckar i ödemarken.

7Förbränt land skall bli till sjö,

törstande mark till källsprång.

Där nu schakalerna ligger och vilar

skall säv och papyrusgräs växa.

8Där skall gå en banad väg,

den skall kallas den heliga vägen.

Ingen oren får beträda den.

[—]

9Där finns inga lejon,

där kommer inga rovdjur.

Men de återlösta vandrar där,

10de som Herren friköpt vänder åter.”2

1Jesaja 35:1-2

2Jesaja 35:6-10