Ohövlig bönekallare

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Sahîh al-Bukhârî (3/128)

al-Bukhârî sade:

684 – ´Abdullâh bin Yûsuf berättade för oss: Mâlik underrättade oss, från Abû Hâzim bin Dînâr, från Sahl bin Sa´d as-Sâ´idî som sade:

”Medan Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var hos Banû ´Amr bin ´Awf för att fredsmäkla mellan dem, gick tiden till bönen in. Bönekallaren kom till Abû Bakr och sade: ”Ska du leda folket i bön så att jag kan utropa bönen?” Han svarade: ”Ja.”

Hadîthen bevisar bönekallarens hövlighet och att han bör be imamen om tillstånd innan han utropar bön. Även om det är dags för bön ska han inte utropa den förrän han frågar imamen om tillstånd. Jag hör hur vissa bönekallare utropar bön så fort tiden är inne, oavsett om de har bett imamen om tillstånd eller inte. Måhända håller imamen på att läsa en sista Qur’ân-vers, en hadîth eller dylikt. Rätt som det är höjer bönekallaren sin röst och utropar bön. Det är fel. Det är ohövligt så länge imamen inte har befallt honom att utropa bön så fort tiden är inne. I så fall är det harmlöst. Annars ska han inte utropa bön förrän han fått lov.