Ödmjukhet och hårda hjärtan

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (4/396)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

أَلَمْ يَأْنِ لِلَّذِينَ آمَنُوا أَن تَخْشَعَ قُلُوبُهُمْ لِذِكْرِ اللَّهِ وَمَا نَزَلَ مِنَ الْحَقِّ وَلَا يَكُونُوا كَالَّذِينَ أُوتُوا الْكِتَابَ مِن قَبْلُ فَطَالَ عَلَيْهِمُ الْأَمَدُ فَقَسَتْ قُلُوبُهُمْ وَكَثِيرٌ مِّنْهُمْ فَاسِقُونَ

ÄR DET inte tid att de troende ödmjukar sig i sina hjärtan inför Allâh och den sanning som har uppenbarats, så att de inte blir som de som förr fick del av Skriften, men vars hjärtan med tiden hårdnade tills de – många av dem – återföll i trots och olydnad?”1

Det vill säga att många av dem har trotsiga handlingar. Till följd därav är deras hjärtan förstörda och handlingar ogiltiga. Som Allâh (ta´âlâ) sade:

فَبِمَا نَقْضِهِم مِّيثَاقَهُمْ لَعنَّاهُمْ وَجَعَلْنَا قُلُوبَهُمْ قَاسِيَةً يُحَرِّفُونَ الْكَلِمَ عَن مَّوَاضِعِهِ وَنَسُواْ حَظًّا مِّمَّا ذُكِّرُواْ بِهِ

När de sedan svek sina löften, fördömde Vi dem och lät deras hjärtan hårdna. De förvränger ord och bryter ut dem ur deras sammanhang och de har glömt en del av det som de förmanades att lägga på minnet.”2

Deras hjärtan förstördes varvid de hårdnade. Följaktligen karaktäriserades de av att förvränga ord och bryta ut dem ur deras sammanhang, utelämna påbjudna handlingar och falla i förbjudna handlingar. Därför förbjuder Allâh de troende att ta efter något av deras fundament eller förgreningar.

157:16

25:13