Ödets natts tidpunkt

Hâfidh ´Abdur-Rahmân bin al-Djawzî al-Hanbalî (d. 597)

Zâd-ul-Masîr (4/469-470)

De lärde är oeniga om Ödets natt infaller fortfarande eller om den varade bara under profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) livstid. Den korrekta åsikten är att den infaller fortfarande.

Infaller den hela året eller bara i Ramadhân? Därom tvista de lärde. Majoriteten menar att den infaller bara i Ramadhân. Ibn Mas´ûd menar att den infaller hela året.

Därefter är de som anser att Ödets natt infaller bara i Ramadhân oeniga om dess tidpunkt i Ramadhân. Majoriteten anser att den infaller under de tio sista nätterna. Åsikten bevisas av flera autentiska hadîther i sakfrågan. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Eftersträva den under de tio sista nätterna i Ramadhân och eftersträva den varje udda natt; natten till den nionde återstående, sjunde återstående eller femte återstående.”1

Abû Bakrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att han hörde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga:

“Eftersträva den natten till den nionde återstående, sjunde återstående, femte återstående, tredje återstående eller den sista natten.”2

Den andra åsikten gör gällande att Ödets natt infaller i hela Ramadhân. Det åsikten delar al-Hasan al-Basrî.

De som anser att Ödets natt infaller under Ramadhâns tio sista nätter är oense huruvida den inträffar under udda nätter eller också under jämna nätter. Majoriteten anser att de infaller bara under udda nätter. Alla autentiska hadîther intygar det. Abû Sa´îd al-Khudrî (radhiya Allâhu ´anh) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Eftersträva den under de tio sista nätterna och eftersträva den varje udda natt.”3

En annan åsikt anser att den kan infalla såväl udda nätter som jämna nätter. Den åsikten har al-Hasan. Det rapporteras att både al-Hasan och Mâlik sade:

“Ödets natt infaller natten till den artonde.”

1al-Bukhârî (2021) och Muslim (1165).

2at-Tirmidhî (794) som autentiserade den, al-Hâkim (1/438), Ahmad (5/36), Ibn Khuzaymah (2175), Abû Dâwûd at-Tayâlisî (881) och al-Bayhaqî i “Shu´b-ul-Îmân (3681). Autentisk enligt al-Albânî i “Sahîh Sunan at-Tirmidhî” (794).

3al-Bukhârî (2021) och Muslim (1165).