Obligatoriskt att sprida sanning

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَإِذَ أَخَذَ اللّهُ مِيثَاقَ الَّذِينَ أُوتُواْ الْكِتَابَ لَتُبَيِّنُنَّهُ لِلنَّاسِ وَلاَ تَكْتُمُونَهُ فَنَبَذُوهُ وَرَاء ظُهُورِهِمْ وَاشْتَرَوْاْ بِهِ ثَمَناً قَلِيلاً فَبِئْسَ مَا يَشْتَرُونَ

”När Allâh slöt förbund med dem som fick ta emot uppenbarelsen tog Han löfte av dem [med orden]: ”Dölj inte detta utan kungör det för människorna!” Men de kastade löftet bakom sig och sålde det för en usel slant – ja, ynklig är deras vinst av denna byteshandel!”1

Allâh fördömer och hotar Bokens folk som Han slöt förbund med via profeterna. Förbundet handlade om att tro på Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och lova honom offentligt så att de kunde vara förberedda på hans uppkomst och följa honom. Men de dolde det och ersatte löftet om belöning i de båda liven mot något ynkligt och världsligt. Så dåligt avtal och så dålig handel!

I den här versen varnas de lärda för att ta efter dem så att de inte drabbas av samma sak. De lärda är alltså skyldiga att göra allt för att sprida nyttig kunskap och inte undanhålla något. Den som kallar till det goda är som dess utövare. Det har rapporterats från flera vägar att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som blir frågad om kunskap och undanhåller den skall betslas med ett betsel av eld på Domedagen.”2

13:187

2al-Hâkim (1/102) och Ibn Hibbân (96).