Obligatoriskt att fruarna försörjs lika mycket

De lärda är oense om fruarna behöver få lika mycket försörjning. Åsikten som ålägger det väger tyngre. Den rättvisan måste han leva upp till så länge hon är hans fru. När han vill skilja sig med en av dem får han göra det. Men om kvinnan som han vill skilja sig ifrån går med frivilligt på att leva vidare med honom förutsatt att hon ger bort sin andel till den andra hustrun, så är det tillåtet. Allâh (subhânah) sade:

وَإِنِ امْرَأَةٌ خَافَتْ مِن بَعْلِهَا نُشُوزًا أَوْ إِعْرَاضًا فَلاَ جُنَاْحَ عَلَيْهِمَا أَن يُصْلِحَا بَيْنَهُمَا صُلْحًا وَالصُّلْحُ خَيْرٌ

”Och om en kvinna fruktar hård behandling från mannens sida eller att han skall vända sig ifrån henne, kan ingen av dem klandras för att de söker förlikning; en uppgörelse i godo är bäst.”1

Sawdah gav bort sin dag till ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhumâ). Detsamma hände Râfi´ bin Khadîdj (radhiya Allâhu ´anh) som vägrade vara intim med en av fruarna. Det sägs att versen uppenbarades i samband med honom.

14:128