Nödens gräns

Gränsen för nöd som tillåter förtäring av griskött går vid att den nödställde fruktar för sitt liv, antingen utav visshet eller också utav aning. az-Zarqânî sade i sin förklaring till Mâliks ”al-Muwatta’”:

”Gränsen för nöd som tillåter förtäring av griskött går vid att den nödställde fruktar för sitt liv, antingen utav visshet eller också utav aning. Det är alltså inget krav att han håller på att dö, ty ätande i en sådan situation är lönlös.”

an-Nawawî sade i ”al-Madjmû´”:

”Enligt våra kollegor råder det samstämmighet om att enkom stark hunger är ett otillräckligt skäl för att det ska vara tillåtet att äta självdött kött och annat. Inte heller är det obligatoriskt att avstå från det till dess att man håller på att dö, ty då är det lönlöst att äta. Därtill är det inte heller tillåtet att äta det i det läget just för att det är lönlöst. Tillika är de enade om att det är tillåtet att äta det om han fruktar för sitt liv fastän han inte är hungrig eller för svag för att gå, rida, hänga på sina resekamrater och gå vilse eller dylikt.”