Narr av profeter – den värsta sortens beljugande

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (3/123)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَمَا نُرْسِلُ الْمُرْسَلِينَ إِلَّا مُبَشِّرِينَ وَمُنذِرِينَ وَيُجَادِلُ الَّذِينَ كَفَرُوا بِالْبَاطِلِ لِيُدْحِضُوا بِهِ الْحَقَّ وَاتَّخَذُوا آيَاتِي وَمَا أُنذِرُوا هُزُوًا

Vi sänder Våra budbärare enbart som förkunnare av hoppets budskap och som varnare; men de otrogna vill få till stånd diskussioner för att med tomma argument försöka vederlägga sanningen. Och de vågar skämta om Mina budskap och varningar.”1

Innan ett straff skickar Allâh sändebud med glada budskap till dem som bekräftar dem och tror på dem, och varningar till dem som beljuger dem och opponerar sig dem. Därefter berättar Allâh (ta´âlâ) att de vantrogna vill få till stånd diskussioner för att med tomma argument försöka vederlägga sanningen. De vill nämligen försvaga den sanning som sändebuden har förkunnat, vilket de aldrig kommer att lyckas med:

وَاتَّخَذُوا آيَاتِي وَمَا أُنذِرُوا هُزُوًا

Och de vågar skämta om Mina budskap och varningar.”

Alla bevis, belägg och mirakel som sändebuden sändes med och alla varningar för straff som de förkunnade mottogs skämtsamt. De gjorde nämligen narr av dem, vilket är den värsta sortens beljugande.

118:56