När tre samlas till en hemlig överläggning är Allâh den fjärde

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

أَلَمْ تَرَ أَنَّ اللَّهَ يَعْلَمُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الْأَرْضِ مَا يَكُونُ مِن نَّجْوَى ثَلَاثَةٍ إِلَّا هُوَ رَابِعُهُمْ وَلَا خَمْسَةٍ إِلَّا هُوَ سَادِسُهُمْ وَلَا أَدْنَى مِن ذَلِكَ وَلَا أَكْثَرَ إِلَّا هُوَ مَعَهُمْ أَيْنَ مَا كَانُوا ثُمَّ يُنَبِّئُهُم بِمَا عَمِلُوا يَوْمَ الْقِيَامَةِ إِنَّ اللَّهَ بِكُلِّ شَيْءٍ عَلِيمٌ

”Har du inte klart för dig att Allâh känner allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär? När tre samlas till en hemlig överläggning är Han den fjärde, och om fem samlas är Han den sjätte; och vare sig de är färre eller flera är Han med dem, var de än befinner sig. Till sist, på Uppståndelsens dag, skall Han låta dem veta vad deras handlingar [var värda]. Allâh har kännedom om allt.”1

Det vill säga att Han har kännedom om dem och hör deras tal, hemligheter och hemliga möten. Trots att de har hemliga möten skriver Hans sändebud upp allt vad de säger ändock Han själv vet och hör vad de säger.

Flera har utropat samstämmighet om att sällskapet i versen syftar på Hans (ta´âlâ) kunskap. Det råder inga tvivel om att det är versens betydelse. Men även om Han har kännedom om dem så omges de även av Hans hörsel och syn. Han (subhânahu wa ta´âlâ) är medveten om Sin skapelse och inga av deras angelägenheter är dolda för Honom. Därefter sade Han (ta´âlâ):

ثُمَّ يُنَبِّئُهُم بِمَا عَمِلُوا يَوْمَ الْقِيَامَةِ إِنَّ اللَّهَ بِكُلِّ شَيْءٍ عَلِيمٌ

”Till sist, på Uppståndelsens dag, skall Han låta dem veta vad deras handlingar [var värda]. Allâh har kännedom om allt.”

Imâm Ahmad sade:

”Han inledde versen med kunskap och avslutade den med kunskap.”

158:7