Buraydah (radhiya Allâhu ´anh) sade:

””Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade aldrig gå ut på Fitr-dagen, utan att han först åt. Likaså brukade han aldrig äta på Adhhâ-dagen förrän han återvände.””

Rapporterat av Ibn Mâdjah, at-Tirmidhî och Ahmad som lade till:

“”Han brukade äta av sin slakt.””

Denna hadîth har även rapporterats av Ibn Hibbân, ad-Dâraqutnî, al-Hâkim och al-Bayhaqî och den har förklarats som autentisk av Ibn-ul-Qattân. I at-Tirmidhîs version sägs följande:

“”Han brukade inte äta förrän han hade förrättat bönen.””

Ahmad bin Hanbal särskilde rekommendationen av att skjuta upp ätningen på Adhhâ-dagen, endast för den som har något att slakta.

Visheten bakom att skjuta upp frukosten på Adhhâ-dagen är att det är en dag vari det är föreskrivet att slakta och äta av denna slakt. Sålunda har det förskrivits för personen i fråga att äta frukost av det han har slaktat och offrat. Detta har sagts av Ibn Qudâmah. az-Zayn bin al-Munayyir sade:

“”Hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ätning på de två ´Îd-dagarna ägde rum under föreskrivna tider för att ge deras särskilda allmosor. På så sätt ger man på Fitr-dagen allmosan innan man beger sig till böneplatsen, och på Adhhâ-dagen ger man den efter att ha slaktat.””