Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

al-Fusûl fî Sîrat-ir-Rasûl, ss. 175-176

Vissa av våra kollegor anser att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var ålagd att säga följande när han såg något som han tyckte om:

لَبَّيْكَ إِنَّ الْعَيْشَ عَيْشُ الْآخِرَةِ

”Jag besvarar Dig. Det finns inget annat liv än efterlivet.”

Deras bevis för det är att Sahl bin Sa´d berättade:

”Vi var tillsammans med Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vid vallgraven när han sade: ’Allâh! Det finns inget annat liv än efterlivet, så förlåt Utvandrarna och Hjälparna.’”1

ash-Shâfi´î sade: Sa´îd underrättade oss, från Ibn Djuraydj: Humayd al-A´radj underrättade mig, från Mudjâhid, som sade:

”Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) proklamerade Talbiyah och sade:

لبيك اللهم لبيك، لبيك لا شريك لك لبيك، إن الحمد، والنعمة، لك والملك، لا شريك لك

’Jag besvarar Ditt kall, Allâh, jag besvarar Ditt kall. Jag besvarar Ditt kall, Du har ingen medhjälpare, jag besvarar Ditt kall. Lov, lycksalighet och makt tillkommer Dig. Du har ingen medhjälpare.’

När de en dag gick i väg från honom, verkade det som om han tyckte om vad han såg och sade: ’Jag besvarar Dig. Det finns inget annat liv än efterlivet.’”

Ibn Djuraydj sade:

”Jag antar att det var på ´Arafah-dagen.”2

Jag kan dock inte se hur dessa två hadither tyder på att handlingen är obligatorisk. Det yttersta som kan sägas är att det är rekommenderat – och den ståndpunkten har man faktiskt omfattat även beträffande samfundet i övrigt. Dessutom saknar Mudjâhids hadith följeslagare i berättarkedjan, medan Ibn Djuraydjs sägelse är avbruten – och Allâh vet bättre.