När narrarna inser sina skämt

´Allâmah ´Abdur-Rahmân bin Nâsir as-Sa´dî (d. 1376)

Taysîr-ul-Karîm, sid. 250

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَمَا تَأْتِيهِم مِّنْ آيَةٍ مِّنْ آيَاتِ رَبِّهِمْ إِلاَّ كَانُواْ عَنْهَا مُعْرِضِينَفَقَدْ كَذَّبُواْ بِالْحَقِّ لَمَّا جَاءهُمْ فَسَوْفَ يَأْتِيهِمْ أَنبَاء مَا كَانُواْ بِهِ يَسْتَهْزِؤُونَ

Varje gång ett budskap från deras Herre framförs till dem, drar de sig undan; och de kallar sanningen för lögn, när den har kommit till dem. Men de skall få veta vad det var som de brukade skämta om.”1

Allâh (ta´âlâ) berättar om avgudadyrkarnas vägran, envisa beljugande och sträva fientlighet och att de inte gagnas av några budskap förrän allt är kört för deras del. Det finns inte ett budskap som fastslår sanningen och uppmanar dem till att följa den, utan att de drar sig undan. De bryr sig inte om budskapet, de lyssnar inte på det. Deras hjärtan följer annat och de vänder sina ryggar.

فَقَدْ كَذَّبُواْ بِالْحَقِّ لَمَّا جَاءهُمْ

”… och de kallar sanningen för lögn, när den har kommit till dem.”

Sanningen ska ju följas och Allâh ska tackas för att ha lättat den för dem och försett dem med den. Men, nej, de tog emot sanningen på motsatt sätt varför de förtjänar att straffas hårt.

فَسَوْفَ يَأْتِيهِمْ أَنبَاء مَا كَانُواْ بِهِ يَسْتَهْزِؤُونَ

”Men de skall få veta vad det var som de brukade skämta om.”

De kommer att se vad de brukade skämta om och inse att det är sanning och riktighet. Allâh kommer att klargöra för avgudadyrkarna deras lögn och påhitt. De brukade skämta om Uppståndelsen, paradiset och helvetet, och på Domedagen kommer det att sägas till dem:

هَذِهِ النَّارُ الَّتِي كُنتُم بِهَا تُكَذِّبُونَ

”Detta är Elden som ni beljög.”2

16:4-5

252:14