När lärda är värre än syndare

Imâm Muhammad bin ´Alî ash-Shawkânî (d. 1250)

Fath-ul-Qadîr (2/82)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

لَوْلاَ يَنْهَاهُمُ الرَّبَّانِيُّونَ وَالأَحْبَارُ عَن قَوْلِهِمُ الإِثْمَ وَأَكْلِهِمُ السُّحْتَ لَبِئْسَ مَا كَانُواْ يَصْنَعُونَ

“Varför förbjuder dem inte deras andliga ledare och deras rabbiner att komma med syndiga påståenden och att göra sig otillåtna vinster? Ja, de begår de skamligaste handlingar!”1

Slutet av versen bär på ett tillägg som skiljer sig från den föregående versen:

وَتَرَى كَثِيرًا مِّنْهُمْ يُسَارِعُونَ فِي الإِثْمِ وَالْعُدْوَانِ وَأَكْلِهِمُ السُّحْتَ لَبِئْسَ مَا كَانُواْ يَعْمَلُونَ

“Och du ser hur många av dem skyndar att begå synd och övervåld och att göra sig otillåtna vinster. Ja, de gör de skamligaste handlingar!”2

Görning (عمل) når inte upp till nivån av begängelse (صنع) förrän handlaren övar sig upp till den. Begängelse (صنع) är alltså en väl genomförd handling och inte bara en handling. Allâh (subhânah) fördömde eliten, nämligen de lärde som vare sig påbjuder rätt eller förbjuder orätt, på ett sätt som är hårdare än det hot som riktas mot syndiga lekmän. Låt de lärde höra denna vers och begripa den med sina hjärtan. Den klargör att det är värdelöst att avstå från synd om man inte också fördömer synd. Faktum är att deras synd är värre än syndarnas. Må Allâh benåda den lärde som efterlever den plikt som Allâh har ålagt honom i att påbjuda det rätta och förbjuda det orätta. Den uppgiften hör till de största plikter som Allâh har ålagt honom att utföra.

15:63

25:62