´Alî (radhiya Allâhu ´anh) stod och talade inför människorna och manade dem till kamp och tålamod vid frontlinjen. Under tiden som han var bestämd på att angripa Levanten fick han reda på att Khawâridj hade börjat så fördärv på jorden, spilla blod, plundra vägarna och missbruka synder. Bland annat dödade de Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare ´Abdullâh bin Khabbâb (radhiya Allâhu ´anh) när de tillfångatog honom och hans gravida kvinna. De frågade: ”Vem är du?” Han sade: ”Jag är Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare ´Abdullâh bin Khabbâb. Ni har skrämt mig.” De sade: ”Var lugn. Berätta för oss vad din fader har berättat för dig.” Han sade: ”Jag hörde min fader säga: Jag hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga:

”Det kommer att komma en prövning vari den sittande är bättre än den stående, den stående är bättre än den gående, den gående är bättre än den springande.”

De tog tag i hans hand och började leda honom. Under tiden gick de förbi en gris tillhörande en från Ahl-udh-Dhimmah varpå en av dem högg den med sitt svärd så att huden sprack. Då sade en annan från dem: ”Varför gjorde du så när den tillhör en Dhimmî?” Följaktligen gick han till denne Dhimmî och bad honom om ursäkt och nöjde honom. Under tiden som han var med dem föll en dadel ned från en palm. En av dem tog den och stoppade in den i munnen. Då sade en annan: ”Utan tillstånd eller ersättning?” Mannen spottade ut den ur munnen. Trots allt det skar de halsen av ´Abdullâh bin Khabbâb. När de kom till hans kvinna sade hon: ”Jag är en havande kvinna. Fruktar ni inte Allâh (´azza wa djall)?” Men de skar även av hennes hals och skar upp hennes mage.

När folket fick reda på deras illdåd blev de rädda för att bekriga och sysselsätta sig med Levanten och samtidigt bana vägen för dessa människor att göra samma sak med deras familjer och hem. De fruktade att de skulle dyka upp i bakhåll och bad ´Alî börja kriga mot dem istället så att de kunde trygga sig mot deras ondska och därefter Levanten. De enades om det. Däri finns en väldig fördel för både dem och Levantens befolkning. Ty om dessa människor växer till sig så sår de fördärv över hela jorden, Irak och Levanten, och de skonar varken barn, män eller kvinnor eftersom de anser att människorna är så pass fördärvade att de förtjänar bara att dödas.