Publicerad: 2010-07-08
Författare: Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî
Källa: Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (3/379)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

”Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen. Och de skall inte låta sina behag skymta inför andra än sin make, sin fader, sin svärfader, sina söner, sin makes söner, sina bröder, sina brorssöner, sina systersöner, närstående kvinnor, dem som de rättmätigt besitter och sådana manliga tjänare, som inte längre känner begär efter kvinnor, eller barn som ännu inte har begrepp om kvinnlig nakenhet. Och låt dem inte gå med svajande gång för att dra uppmärksamheten till sina dolda behag. Troende! Vänd er till Allâh i ånger [över era fel och synder]; kanske skall det gå er väl i händer!”1

”… eller barn som ännu inte har begrepp om kvinnlig nakenhet – Det vill säga så små att de inte förstår sig på kvinnors tillstånd och skönheter av fagert tal, lockande gångstil, rörelser och stillheter. Om barnet är så litet att det inte förstår sig på dessa frågor, är det tillåtet för honom att vara hos kvinnorna. Skulle han däremot ha nått puberteten eller kommit nära den på så sätt att han kan se skillnaden mellan vackra och fula kvinnor, får han inte vara hos dem.