När de lärde blir få

Imâm Shams-ud-Dîn bin Qayyim-il-Djawziyyah (d. 751)

Ighâthat-ul-Lahfân (1/152)

Umm-ud-Dardâ’ (radhiya Allâhu ´anhâ) sade:

“Jag kom in till Abûd-Dardâ’ som var arg. Jag sade: “Vad är det med dig?” Han sade: “Vid Allâh! Bortsett från att de alla ber tillsammans, känner jag inte igen något annat hos dem.”1

Abû Suhayl bin Mâlik återberättade sin fader som sade:

“Bortsett från bönekallet, känner jag inte igen något av det som jag upplevde med människorna.”2

Det vill säga med följeslagarna.

az-Zuhrî sade:

“Jag kom in till Anas bin Mâlik i Damaskus. Han grät. Jag sade: “Varför gråter du?” Han sade: “Bortsett från bönen, känner jag inte igen något av det som jag har upplevt. Och även denna bön är bortkommen.”3

I en annan formulering står det:

“Det finns inget som jag kände på Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid utan att det är obekant för mig idag.”

al-Hasan al-Basrî sade:

“En man sade till Abûd-Dardâ’: “Må Allâh benåda dig! Hade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) varit obekant med något om han hade levt bland oss idag?” Abûd-Dardâ’ blev mycket arg och sade: “Hade han känt igen något av det ni gör?”

al-Mubârak bin Fudhâlah sade:

“Efter att al-Hasan hade bett fredagsbönen, satte han sig och brast i gråt. Det sades: “Varför gråter du, Abû Sa´îd?” Han svarade: “Ni klandrar mig för att jag gråter. Om en man från Utvandrarna hade gått igenom er moskédörr, hade han inte känt igen något av det som fanns på Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid frånsett er böneriktning.”

Detta är den stora prövning som ´Abdullâh bin Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anh) sade om:

”Hur skall det gå för er när ni drabbas av prövningar då barnet blir vuxet, den vuxne blir senil och anammad Sunnah, som en dag ändras, betraktas som okänd?” Det sades: ”När händer det?” Han sade: ”När era tillförlitliga är få och era ledare är många, när era lärde är få och era läsare är många, när det studeras för annat ändamål än religionen och jordelivet eftersträvas med nästa livs handlingar.”4

Detta bevisar att så länge en handling skiljer sig från Sunnah, är den värdelös och obetydlig. Handlingar i kontrast till Sunnah har funnits alltsedan Abûd-Dardâ’s och Anas dagar.

1al-Bukhârî (650) och Ahmad (5/195).

2Mâlik (157).

3al-Bukhârî (530)

4Autentisk via andra enligt al-Albânî i “Sahîh-ut-Targhîb wat-Tarhîb” (111).