När de hörde Qur’ânen började de sjunga

Imâm Shams-ud-Dîn Muhammad bin Abî Bakr bin Qayyim-il-Djawziyyah (d. 751)

Ighâthat-ul-Lahfân (1/187)

Sång kallas också för (السمود). Han (ta´âlâ) sade:

أَفَمِنْ هَذَا الْحَدِيثِ تَعْجَبُونَ وَتَضْحَكُونَ وَلَا تَبْكُونَ وَأَنتُمْ سَامِدُونَ

”Förvånas ni över dessa ord? Skrattar ni i stället för att gråta och sträcker självsäkert på nacken?”1

´Ikrimah berättade att Ibn ´Abbâs sade:

“Det betyder sång enligt Humayrs dialekt.”

Man säger (اسمدي لنا) om man ber en kvinna sjunga för en. Abû Zayd sade:

Klagandet bestod av ångerfull sång

av en drickande och besjungen (مسمود) man

Abû ´Ubaydah sade:

“Ordet (مسمود) är en man som det sjungs för.”

´Ikrimah sade:

“När de hörde Qur’ânen började de sjunga. Då uppenbarades den versen.”

Den tolkningen är inte paradoxal med andra relaterade tolkningar som säger att ordet betyder försummelse och negligens. al-Mubarrid sade nämligen att ordet åsyftar all sorts distraherande oro och glädje.

153:59-61