När börjar resedomarna gälla?

Publicerad: 2013-01-26
Talare: Imâm ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh Bâz
Källa: Tuhfat-ul-Ikhwân, sid. 122-123

 

Fråga: När anser ni det vara tillåtet att förkorta bönen vid resa? Är detta avstånd begränsat och bestämt? Vad anser ni om en person som  avsett att vistas i en ort i mer än fyra dygn? Är det tillåtet för honom att korta bönen?

Svar: Majoriteten av de lärde anser att resans avstånd är begränsat till ett dygns kamelfärd, vilket motsvarar ungefär 80 kilometer. Detta avstånd anses traditionellt sett vara en resa, till skillnad från alla andra avstånd under det. Likaså anser majoriteten att personen som avser att
vistas i en ort i mer än fyra dygn är förpliktigad att be bönens fulla mängd och fasta om det är Ramadhân. Om vistelsetiden skulle vara kortare
än det, får han både korta bönerna, slå ihop dem samt låta bli att fasta. Grunden är att en person som befinner sig i sin hemort skall be bönens fulla mängd. Att korta bönen har enbart föreskrivits vid resa. Det har rapporteras från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att:

“Han på Avskedsvallfärden tillbringade fyra dagar och kortade bönen. Därefter begav han sig till Minâ och ´Arafât”.

Detta tyder på att det är tillåtet att korta bönen om man avser att vistas i enbart fyra dygn eller mindre. Vad gäller hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) nittondagars respektive tjugodagars vistelse under Erövringen i Makkah respektive slaget vid Tabûk, har majoriteten tolkat det som att han inte visste hur länge han skulle vistas på dessa två ställen. Detta gjordes för att ta det säkra före det osäkra samt handla enligt grunden.

En person som inte är på resande fot är förpliktigad att be fyra Rak´ah för Salât-udh-Dhuhr, Salât-ul-´Asr och Salât-ul-´Ishâ’. Vad beträffar den som inte vet hur länge han tänker vistas på platsen i fråga, får han korta, slå ihop bönerna samt låta bli att fasta till dess att han vet att han kommer vistas i mer än fyra dygn eller återvänder hem – och hos Allâh ligger framgången.