När Allâh placerar Sin fot över helvetet

Därefter började du, al-Marîsî, förtala sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hadîth efter att ha bekräftat den och vetat att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har sagt den. Du tolkade den på ett sätt som motsäger muslimernas tolkningar. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det kommer inte att sluta kastas in i helvetet och det kommer att säga:

هَلْ مِن مَّزِيدٍ

”Finns det fler?”1

till dess att den Allsmäktige placerar Sin fot över det. Det kommer då att dra ihop sig och säga: ”Det räcker, det räcker.”2

Du, al-Marîsî, påstår att hadîthen är sann. När du tolkar den säger du att ordetقدمه innebär de olyckliga som Allâh visste skulle hamna i helvetet. På samma sätt tolkade Ibn ´Abbâs, enligt ditt falska påstående, Allâhs (ta´âlâ) ordقَدَمَ صِدْقٍ i:

وَبَشِّرِ الَّذِينَ آمَنُواْ أَنَّ لَهُمْ قَدَمَ صِدْقٍ عِندَ رَبِّهِمْ

”… och att förkunna för de troende ett glatt budskap? [Budskapet] att de genom uppriktigheten i sin [tro] har [vunnit] en framskjuten plats hos sin Herre.”3

i form av goda handlingar som de har gjort.

Via pålitliga och kända imamer har vi rapporterat från Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) om Allâhs fot vad som motsäger din tolkning.

89 – ´Abdullâh bin Abî Shaybah och Yahyâ al-Himânî berättade för oss, från Wakî´, från Sufyân, från ´Ammâr ad-Duhnî, från Muslim al-Batîn, från Sa´îd bin Djubayr, från Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) som sade:

”Kursî är de två fötternas plats och tronen kan bara uppskattas av Allâh.”4

Detta som vi känner till från Ibn ´Abbâs är autentiskt och känt. Hur kommer det sig att du avviker från hans kända och uttryckliga ord för något oklart som rapporteras från honom och kan dessutom betyda olika?

150:30

2al-Bukhârî (8/595), Muslim (4/2186) och Ahmad (2/214).

310:2

4al-Hâkim sade: ”Autentisk utmed al-Bukhârîs och Muslims villkor.” (al-Mustadrak (2/282)) adh-Dhahabî sade: ”Dess återberättare är pålitliga.” (al-´Uluww, sid. 61) al-Azharî sade: ”Den här rapporteringens autenticitet har de lärda enats om.” (Tahdhib-ul-Lughah (10/61))