När accepteras och förkastas de samtidas förtal av varandra?

Fråga: Hur lyder regeln om de samtidas förtal av varandra?

Svar: Man tittar huruvida personen förtalar den andre utav en personlig fientlighet eller inte. Om det är det första alternativet, accepteras det inte. Om det är det andra alternativet, accepteras det. Båda alternativen skall studeras separat. Något av alternativen måste överväga med hjälp av övervägande bevis. Exempel på det är att två lärda lever samtidigt och i samma stad. Det finns en större risk att det förekommer rivalitet mellan dem än mellan två samtida lärda som bor långt bort från varandra. Detta gör anspråk på att frågan kräver möda.

Ett annat exempel är om en imam lever efter förtalaren och den förtalade som levde samtidigt som förtalaren. Det stärker ytterligare att den förstes förtal handlade inte om att de båda levde samtidigt, utan att den förtalade besitter något som förtalas med all rätt. Detta bestyrks ytterligare när de Hadîth-lärda genom årens lopp följer upp frågan och ger sitt stöd till förtalet. Det stärker att förtalet inte berodde på att de två levde samtidigt eftersom det finns de som levde efter dem.

Ett mycket klart exempel på det är de flesta lärdas enighet om att Imâm Abû Hanîfah (rahimahullâh) är svag, utan hänsyn till dem som levde samtidigt som Abû Hanîfah eller inte. Deras enighet om Abû Hanîfahs svaghet visar att det är osannolikt att han kritiserades bara för att de levde samtidigt. Ty det är inte bara hans samtida, som Sufyân ath-Thawrî och andra, som har förtalat honom.

Sammanfattningsvis måste principen studeras noggrant och övervägas utmed det som stöds av bevisen.