Några av slaktens etiketter

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”När ni skall slakta, slaktar ni väl. Ni får vässa era blad och låta era offer vila ut.”

Det vill säga när ni skall slakta djur som är föreskrivna eller tillåtna att slakta. Slakten kan ske utav dyrkan. Den kan vara för matens skull eller för att göra slut på dess besvär som rovdjur eller angripande hundar. Straffa inte djuret genom att släpa på det till döden. Dra inte i djurets öron. Slakta inte djuret med ett slött verktyg. Kasta inte ned det på marken för att sedan skjuta upp på slakten medan du håller i djuret. Det är inte tillåtet eftersom djuret plågas på det sättet.

Det är obligatoriskt att slakta djuret på det enklaste sättet. När du har slaktat det skall du inte ha bråttom med att stycka det förrän det verkligen har dött. Vänta till dess att djuret har dött och slutat röra på sig. Så länge djuret rör på sig och har en själ i sig skall du inte plåga det två gånger; en gång med slakten och en gång med styckningen innan det har dött. Låt djuret vara till dess att det verkligen har dött.

En bemästrad och korrekt slakt utförs av slaktare som vet hur djuret skall slaktas. En okunnig person får inte slakta och öva sig på djur och plåga dem. Endast en mästare som har kunskap om slakten får slakta.

Bladet måste vara vasst så att det skär enkelt. Det spelar ingen roll om det skall användas till att döda, som svärd, eller till att slakta, som kniv.

Slakten skall ske på ett bekvämt sätt. Djuret skall inte släpas. Det skall inte slås innan slakten. Det skall inte hållas länge i förvar innan slakten. Slakten skall gå snabbt till så att djuret kan vila ut. Det är vad Allâh har förpliktigat. Detta hör till denna religions dygder. Denna religion är en välvillig religion och ingen illvillig religion eller en orättvist hämndlysten religion.