Mystikernas syn på Allâh och Domedagen

Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah (d. 728)

al-Hamawiyyah, sid. 26-27

De vilsna som lämnade deras metodik består av tre grupper: en grupp gick efter inbillningar, en annan efter tolkningar och en tredje efter okunskap.

Gruppen som gick efter inbillningar är filosofer samt skolastiker och Sûfiyyah som anammade deras sätt. De anser att sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) budskap om Allâh och den Yttersta dagen är endast påhittade föreställningar och inbillningar. Syftet med budskapet är att gagna allmänheten, inte att det ska klargöra sanningen, vägleda skapelsen eller klarlägga realia. Denna grupp är indelad i två grupper:

En grupp säger att sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) saknade kunskap om realia till skillnad från gudomliga filosofer och påstådda helgon. Enligt dem är filosofer och helgon kunnigare om Allâh och Domedagen än sändebuden. Denna uppfattning delas av extrema kättare som filosofer och Shî´ahs och Sûfiyyahs respektive mystiker.

En annan grupp menar att sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kände till dessa sakfrågors realia utan att klargöra dem. Enligt dem valde han istället att uttala sig paradoxalt och vilja skapelsen förstå budskapet paradoxalt, ty skapelsens välgång uppnås via denna dogm som skiljer sig från sanningen. De menar att sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) måst kalla folket till antropomorfism (التجسيم), ehuru dogmen är falsk, och tron på Domedagen och maten och drycken i paradiset, ehuru den också är falsk. Det är omöjligt att kalla folket på ett annat sätt än detta som innebär lögn för skapelsens eget bästa. Detta är deras dogm om Allâh och Yttersta dagen.

Vad handlingar beträffar, väljer vissa att bekräfta dem medan andra anser att de åligger enkom lekmän och inte eliten. Denna åsikt delas av kätterska mystiker, Ismâ´îliyyah och andra.