Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Tafsîr al-Qur’ân al-Karîm, al-Baqarah (1/96)

Allâh (´azza wa djall) sade:

إِنَّ اللَّهَ لاَ يَسْتَحْيِي أَن يَضْرِبَ مَثَلاً مَّا بَعُوضَةً فَمَا فَوْقَهَا

“Allâh skäms inte för att framställa en liknelse om en mygga eller något ännu oansenligare.”1

Det vill säga att Han inte hindras av skam från att framställa liknelser, om det skulle röra sig om nedriga liknelser, så länge de fastställer sanningen. Poängen ligger nämligen i målet. Det har också sagts att relativpronomenet i versen nämns i obestämd form, vilket omfattar alla liknelser.

Myggan är känd och används i nedlåtande exempel. Det sägs att denna versen uppenbarades i samband med att avgudadyrkarna invände mot Allâhs framställda liknelse av en fluga när Han sade:

يَا أَيُّهَا النَّاسُ ضُرِبَ مَثَلٌ فَاسْتَمِعُوا لَهُ إِنَّ الَّذِينَ تَدْعُونَ مِن دُونِ اللَّهِ لَن يَخْلُقُوا ذُبَابًا وَلَوِ اجْتَمَعُوا لَهُ

”MÄNNISKOR! Hör på den liknelse, som här framställs: de som ni anropar i Allâhs ställe kommer aldrig att kunna skapa en fluga, även om de förenas för det.”2

Deras invändning var att Allâh nämnde en fluga i en argumentation. Då klargjorde Allâh (´azza wa djall) att Han inte ens skäms för att nämna en mygga om liknelsen främjar sanningen.