Publicerad: 2010-10-07
Talare: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî
Källa: Silsilat-ul-Hudâ wan-Nûr (536)

Allâh (ta´âlâ) sade:

فَانكِحُواْ مَا طَابَ لَكُم مِّنَ النِّسَاء مَثْنَى وَثُلاَثَ وَرُبَاعَ

”Tag då [andra] kvinnor som är tillåtna för er till hustrur – två eller tre eller fyra.”1

När Allâh sade detta, var inte det islamiska samhället belägrat av det västerländska och främmande tankesättet som har tagit plats i många muslimska hjärtan. De var sanna troende och trodde på det som Allâh hade uppenbarat för profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

Vad gäller dagens läge, och i synnerhet 1900-talet, råder det västerländska tankesättet i många muslimer på grund av de otrognas belägring av de muslimska länderna samt muslimernas svaghet och deras förlorade land och kalifat. Detta tankesätt innehas även av de religiösa på grund av deras okunnighet om religionen.

Än idag hör vi hur vissa radiostationer, och i synnerhet egyptiska, förvränger den omnämnda versen och andra och säger att månggifte är tillåtet förutsatt att man är rättvis, medan en annan vers säger:

وَلَن تَسْتَطِيعُواْ أَن تَعْدِلُواْ بَيْنَ النِّسَاء وَلَوْ حَرَصْتُمْ

”Det är inte möjligt för er att ge era hustrur lika behandling i allt, hur uppriktigt ni än önskar det.”2

Dessa verser har inget med varandra att göra. Den sista omnämnda rättvisan är hjärtats rättvisa. Det rapporteras i hadîthen i vars kedja det finns svaghet att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade säga:

”Allâh! Detta är min uppdelning inom det som jag förfogar över. Ställ mig därför inte inför rätta för den uppdelning som jag inte förfogar över.”

Uppdelningen som han förfogade över var att övernatta hos en hustru en natt och hos en annan en annan natt, att ge en hustru en bostad och att ge en annan en likadan bostad och så vidare. En skall nämligen inte ha ett slott medan en annan har ett rum. Om en får en klänning, får även den andra det. Om en får två klänningar, får även den andra det. Detta var den materiella uppdelning som han förfogade över.

Beträffande hans ord ”Ställ mig därför inte inför rätta för den uppdelning som jag inte förfogar över”, menade han ´Â’ishah som han älskade mer än andra. Detta förfogade han inte över. Alltså ligger den villkorliga rättvisan i den möjliga rättvisan medan den nekade rättvisan är hjärtats rättvisa som är omöjlig att uppfylla.

Många muslimska författare och programledare ignorerar denna skillnad. De har tagit kontrollen över det islamiska tankesättet. Därför är det gjutet i muslimska mäns, för att inte tala om muslimska kvinnors, tankesätt att månggifte endast är tillåtet vid nödfall. Varför? För att det är omöjligt att vara rättvis, men nödfall tillåter förbud. Detta resonemang är falskt och motstrider Sharî´ah.

Om man vill gifta sig med en andra fru idag, finns det ingen som stödjer handlingen. Personen som är närmast honom kommer att säga:

”Varför gifte du dig med en till?”